Tired
Vetni hur korv och mackaroner smakar om man blandar det med tårar?
Nä det trodde jag inte heller, men det vet jag.
S
Jag saknar min bäste vän. Kom hem.
Jag har valt
Igår valde jag kärleken. Det förflutna, fast på ett nytt och bättre sätt.
Jag åkte hem till min gamla kärlek, min riktiga kärlek. Vilket jag inte riktigt visste då. Men jag förstod det när jag låg på hans bröst och hörde varje hjärtslag. Hjärtat slog snabbt. Vi höll hand, pratade, brottades och tittade på varandra till det var morgon igen.
Det var som vi precis nyss hade träffats, precis som förra sommaren. Som om inga bråk och svek aldrig hade hänt tidigare. Så nu ger jag min gamla kärlek mitt hjärta, ännu en gång. Men på nya vilkor. På ett finare sätt.
Tid
Jag har legat under mitt hjärtmönstrade täcke hela dagen.
Funderat, tänkt. Funderat, tänk och filsoferat med mitt hjärta.
Någongång i timmen började gråta, speciellt vid fyra tiden.
Ikväll ska jag tänka bort alla killar och endast ha kul med mina tjejer.
Tänker inte svara på något sms, inga samtal och inte umgås med kärleken.
I need time for myself.
Nu ska jag dricka rosévin, kedjeröka och spela kort med min familj.
Ont
- Jag tänker på dig hela tiden.
- Sluta.
- Hur vill du göra, jag måste veta?
Jag vänder blicken mot fönstret när jag hör frågan. Frågan som jag är så rädd för. Han försöker få mig att titta på honom och jag ser att han är tårögd. Han gråter för min skull och jag vet precis hur det känns. För jag har också stått där, tagit mod och frågat rakt ut och inte fått ett svar. Utan bara en bortförklaring. Jag skyller på att jag måste gå ut och röka. Att det är för mycket nu.
Jag är ett svin.
Horigt, fint eller whatever.
- Jag kommer till dig på fredag, efter krogen. Lugnt?
- Tror inte jag orkar, kommer vara slut efter jobbet.
- Men jag åker ju sen, vi kommer inte ses på månader?
- Jag vet, men en kompis ska sova här också.
En ren lögn, för att jag börjar välja bort. Först försvinner tidsfördriven, sedan alla förutom den riktiga kärleken. Nu låter det som om jag sitter här med fotografier på tio olika killar, väljer och vrakar. Det gör jag inte, det gör ont faktist. För jag behöver närhet, kyssar och ett sovsällskap som håller om mig när jag är ensam. Man ska inte jämföra sina tidsfördriv med kärlek, men att ha ett tidsfördriv gör det lättare att inte känna sig ensam då kärleken försvinner. Kalla det slampigt, horigt, fint eller whatever. Jag låter ingen utnyttja mig, det är snarare tvärtom tyvärr.
Men jag bättrar mig.
30 hjärtan
Nu har jag ritat åtminstone 30 småhjärtan över hela låren.
Tror ni det påverkar mitt kärleksliv eller ska jag hoppas på regn imorgon så jag slipper visa min lårkonst i shorts?
Att känna
Jag satt vid poolkanten och lät fötterna leka på vattenytan.
Även fast jag ser hur han sträcker sig efter mig för att dra ner mig, gör jag inget motstånd. Jag låter mig bli en skådespelare i den perfekta kärleksscenen. Han drar mig bakåt så jag har min rygg vilandes mot hans bröst. Han andas fort. Jag vet att om jag vänder ansiktet en centimeter till så kommer vi kyssas. Vilket jag också gjorde.
Kyssar i en pool, i en skog, i en klänning som var dyngsur och med honom. Min vän? Det kändes rätt, men ändå så fel. Han öppnade sitt hjärta för mig den natten, jag vet inte vad jag gjorde.
Var jag en skådespelare, eller fanns det något mer?
E
Lördagsnatten har suttit fast i mitt huvud i två dagar nu.
Varenda kyss, varenda beröring och varenda ord.
Att välja
För en vecka sedan låg vi och brottandes på mitt hjärtmönstrade täcke i Sundbyberg. Jag luktade rök, han luktade svart kaffe.
Jag och min riktiga kärlek.
Igår kom en annan kärlek hem, efter att ha varit borta i två veckor.
Han ringde, han tröstade och skickade sms om hur mycket han saknade mig.
Inatt fick jag reda på att en killkompis har börjat fått känslor för mig.
Jag har märkt det och förträngt det. Kanske för att jag har för mycket just nu och att jag vill inte se han sårad. För det skulle jag inte orka.
Mina vänner säger bara att det är lyxproblem som jag har fått slaget upp i ansiktet. Att jag bara kan välja. Men vad ska jag välja? Dåtid, nutid eller framtid. Tre olika alternativ, alla tre lika underbara och bra för mig på olika sätt. Mitt hjärta är i bråk med min hjärna. Big time.
Min egen tystnad.
Jag låter tårarna rinna i en tyst ensamhet.
Kanske för att det är jobbigare att prata om problemen. Att gråta är en genväg för att slippa möta tröstnaden och förståelsen. Ibland undrar jag om det egentligen är jag som bara sårar mig själv i min egen tystnad.
Igår satt jag gråtandes på trottoaren i Sundbyberg. Det kom fram flera okända främlingar och frågade om jag var okej. Om jag ville ha sällskap på trottarkanten. Jag sa nej och blev rörd. Min bästa vän kom istället, hjälpte mig att gå hem och hjälpte mig att för första gången prata om det. Jag klarade inte av att berätta allt, men lite. Jag kanske är påväg att sluta såra mig själv i min egen tystnad. Tack vare min bästa vän.
Likheten
Jag såg rädslan i henne ögon.
Rädslan i min egen mammas ögon, då hon pratade om hur lik hon har blivit sin far. Min såkallade morfar. Hon själv ser bara likheten i utseendet. Vi som sitter runt bordet ser henne och vinglaset. Den likheten ser vi. Hur lika dem blir efter fyra glas vin då det seriösa snacket kommer fram samt det hysteriska kedjerökandet. Ingen säger något om den likheten.
Den tysta likheten.
Skärgården
Jag sitter med brunbrända ben på bryggan.
Vågarna kluckar mot bryggan och det guldiga håret blåser fint i luften.
Att jag hade glömt hur fint man mår på landet. Att jag hade glömt hur fint det är att vakna i friggeboden av att dörren är öppen, solen lyser in och man hör havet utanför. Att jag hade glömt hur fridfullt det är att sitta på berget, i månskenet och filosofera med min egen hjärna.
Jag måste ha glömt allt det här, för nu de här två dagarna då jag var i skärgården har jag aldrig mått så bra. Det är så fint.
Just like heaven
Klockan var halv fyra på morgonen.
Vi satt med varsin cigg vid mitt röda köksbord och drack kaffe. Svart kaffe med klumpar av kaffepulver i. Han tittade på mig och jag stirrade på hans irreterande leverfläck vid näsan.
- Sluta titta.
- Jag har saknat den.
- Hur kan du saknat den när det var du som slutade höra av dig?
Jag svarade inte på hans fråga, utan bara log. Svaret var egentligen: för jag har bråkat med mitt eget hjärta och försökt förtränga hur mycket jag egentligen tycker om dig. Förträngt hela dig. Förträngt kärleken. Vilket jag ångrar nu. Men om jag inte hade gjort det skulle vi aldrig suttit där.
Tårar
The strokes spelades i högtalarna och vi satt runt ett bord med lite vin.
Det var mina vänner som satt där och jag skrattade hjärtligt i flera timmar. Tills jag får ett samtal av min pappa som jag kvällen tidigare aldrig kommit så nära. Han skriker i telefonen och jag känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken. Mina vänner tittar på mig och tårarna börjar rinna. Inte vanliga tårar, utan riktigt hulkande.
Det är två stycken av mina vänner som vet varför jag egentligen gråter. De vet att när någon skriker på mig sådär kommer alla tårar jag har hållt inne ut. All skit som har byggts upp under de senaste månaderna når sin topp.
Och jag brister. Jag går sönder.
En av mina vänner vinkar med mig til övervåningen och jag ligger gråtandes i hennes knä. Jag skäms för tårarna och känslorna. En killkompis kommer in i rummet och håller mig i handen. Jag börjar gråta ännu mer när jag inser vilka fina vänner jag har och hur mycket jag älskar dom.
En av dom tar mig i handen och säger vi går nu. Så vi gick i timmar, hand i hand, jag gråtandes hon tröstandes för att komma hem. För att gå mot bättre tider och bättre tider kom. Jag får ett sms av min kärlek och nu vet jag att det är något fint mellan oss igen. Det är inge bråk utan bara fint.
Jag älskar igen
"Fast jag inte sett dig på så länge
Tänker jag på dig ibland
Det var nånting som fastnat på mig
nåt som aldrig helt försvann
Fanfanfan det skulle varit du"
Vi vrålade Thåströms finaste låt vid det rökiga köksbordet. Min bästa vän, pappa och hans flickvän. Det var så otroligt fint och vi pratade om allt. Jag fick tårar i ögonen, när pappa berättade hur stolt han var över mig. Hans ögon log åt mig när han pratade om min framtid i England. Att han kunde sätta sitt eget liv på att jag skulle flytta innan 20 år.
Jag ska inte svika han. Jag ska nå min dröm.
Det här är ett sådant minne jag kommer ha kvar för livet. Att Thåström, vin och cigaretter kan få en att känna sig så bra. Jag älskar igen.
Friday I'm inlove
Jag hade druckit vin tillsammans med min bästa väl och min finaste familj.
Vi sjöng thåström, ebba grön och bob dylan i ett rökmoln vid köksbordet.
Jag och min bästa vän var i tcentralen när allting släppte.
Tårarna rann och jag tror hon aldrig har sett mig gråta så mycket i hela sitt liv. Hon skulle på krogen för att träffa sin kärlek och jag åkte ensam hem i fredagsnatten. Fortfarande gråtandes.
Jag smsade min gamla kärlek för första gången på tre månader.
Saknaden blev för mycket, den olyckliga kärleken som jag själv utgav mig för blev för stor. För det var ju trots allt jag som hade slutat höra av mig. Det slutade med att jag och min kärlek satt och sjöng bob dylan låtar på hallgolvet, kittlades, drack kaffe och log åt varandra som vi brukade göra. Folk frågar vad jag håller på med och det vet jag inte. Utan jag vet bara att det kändes förjävligt bra att vara med honom. Och vi kysstes inte ens. För det behövdes inte, vi behövde bara varandras närvaro.
.
You could feel your heart jump out of your chest.
Let’s kiss like we used to
Han var sur för att jag hade glömt och varit sen.
Vilket han visade genom att gömma sig under mitt rosa hundtäcke ifrån 1994.
Jag lyfte på täcket och kröp under.
Tittade han i ögonen och försökte andas den varma luften som bildas då två personer ligger under ett täcke tillsammans. Han var fortfarande sur och fortsatte vara det tills jag kysste honom. Vi kysstes i timmar under det där rosa hundtäcket och det var ett av de finaste minnerna jag har.
Farfar
Det sitter en pensionerad polis och rensar kantareller på verandan.
Hans ansikte ser strängt ut, men när man tittar lite närmare ser man friden i hans ögon. Hur fridfullt han tycker det är att sitta i en faluröd stuga på landet. På händerna har han små fläckar, vissa i vita och vissa bruna nyanser. Under stolen sitter hunden som ser ut som en hårig tant, med sitt vita skägg. Hon ser lika fridfull ut hon.
De är fridfulla på sommarhalvåret, då det är i stugan. Därför tror man att de skulle vara mindre fridfulla på vinterhalvåret, då de sitter i en lägenhet på hornsgatan i stockholm. Men det är dem inte, farfar sitter nere på krogen och dricker en öl. Hunden leker tillsammans med sin matte och dotter i högalidsparken. Ibland kommer deras barnbarn och hälsar på, alltså jag. Farfar blir alltid lika irreterad för jag äter upp hans körsbärstomater, men jag ser att han ler när han går iväg ändå.
Ibland följer min bror med och hälsar på. Då diskuteras det mer än i rikstan vid köksbordet, det blir så när man har en lika envis bror som farfar. Man stör sig på det just då, men det är deras charm. Det är min bror som kommer ta efter den rollen, hoppas det inte blir för snart bara.
Born under a bad sign
På senaste tiden har jag till 99 % bara skrivit om mitt totalt nerskitna kärleksliv, samt vanliga liv. Och nu i helgen började det äntligen vända. Jag var lycklig på riktigt, men det varade bara i tre dar. För idag berättade pappa att farfar är väldigt sjuk och att min hund också är det.
Jag kan ta mycket skit och ändå fortsätta le.
Men nu orkar jag faktist inte mer.
19 november
För 41 år sedan föddes min faster, den nittonde november.
För 17 år sedan föddes hennes brors dotter, den nittonde november.
För 1 halvår sedan föddes dotterns kusin, den nittonde november.
Idag är min faster min bäste släktning. Den enda släkting jag kan lita på fullt ut. Den enda släktning som förstår alla mina drömmar, problem och leenden. Hon visade mig landet jag kommer flytta till och bo i, England. Hon gav mig en framtidsdröm.
På min 17års dag föddes min kusin. Det var den bästa presenten den dagen och jag tycker egentligen inte ens om barn. Men när jag höll i honom och han log sådär fult åt mig tänkte jag bara en sak: jag ska föra det här vidare. 19 november generationen, som har förståelse för alla drömmar. Som ger chansen att kunna uppnå drömmarna, som alla andra tycker är strunt.
The Cure
You fallen into my arms, crying for the death of your heart.
You were stone white, so delicate.
Lost in the cold, you were always so lost in the dark
Första gången mitt hjärta brast.
Jag gick i åttan då jag blev förälskad för första gången.
Killen hade tandställning, rött hår och bodde åt helvete.
Han lärde mig musik, som the cure och foo fighters. Det var han som spelade gitarr till mig på telefonen och ringde direkt när han kom hem från skolan för att höra hur jag mådde. Han fick mig på fall direkt.
En dag när jag låg i badkaret med mitt leende kom ett sms.
"Förlåt, men jag tycker inte om dig på det sättet längre".
Jag slängde mobilen på golvet och lät huvudet försvinna ner under vattnet. Spärrade upp ögonen fast det sved lite av vattnet och skrek inombords.
Att sakna
Varje natt innan jag somnar tänker jag på honom.
Jag får fjärilar i magen då jag lurar hjärnan att spola fram och tillbaka scenerna då han höll om mig i min säng. Då vi låg i timmar och försökte framställa pussljudet (ljudet som låter när man pussas) för att det aldrig låter när jag pussar någon. Då jag somnade på hans bröst och vaknade till hans hjärtas slag. Då jag upptäckte att jag kan tycka om någon ny igen.
Nu åker han iväg, långt bort.
