Jag såg rädslan i henne ögon.
Rädslan i min egen mammas ögon, då hon pratade om hur lik hon har blivit sin far. Min såkallade morfar. Hon själv ser bara likheten i utseendet. Vi som sitter runt bordet ser henne och vinglaset. Den likheten ser vi. Hur lika dem blir efter fyra glas vin då det seriösa snacket kommer fram samt det hysteriska kedjerökandet. Ingen säger något om den likheten.
Den tysta likheten.