Klagomuren.

Min förskylning gick över till influensan. KUL? nej. Jag har sovit i snart 24 timmar och inte fan mår jag bättre. Missar massor på utbildningen också, tex. en presentation som jag skulle ha idag. Vilket ger mig ångest. Usch jag orkar inte och så skickar den söte bartendern massor av sms också. Man bara hej, du vill säkert pussa på min febriga kropp. Eller inte. Klagomuren är avslutad för denna gång, vi hörs lite senare.


Thåström.

Vi sprang mot cirkus efter att ha tagit en försenad öl på Harry B james innan. I garderoben hör vi
att trummornas ljud till Beväpna dig med vingar har börjat. Vi hamnar alltså längst bak på ett utsålt cirkus, men efter någon minut stod jag plöstligt där. En meter bort ifrån den elektriska och udda mannen på scenen. Han går runt i en liten cirkel, samtidigt som kroppen ser ut att inte vilja lyda. Bränner av låt efter låt som jag skulle kunna dö lite för. Tog pappa i handen när han spelade gamla imperiet låten: kriget med mig själv. Hans favoritlåt. Thåström pratade inte särskillt mycket, det behövdes inte heller. Alla låtar sa så mycket mer. Ni som lyssnar på honom vet att hans texter känns i hela hjärtat i vanliga fall, förstå då live.

Han slog på rör, skrek och sjöng i två timmar. Körde extra nummer med du ska va president, fan fan fan, rock n roll är död och sönder boulevard. Totalt tjugo låtar som kunde varit handplockade av mig själv. Det var en helt magiskt spelning iallafall och jag vill se honom tusen gånger till för det var så jävla vackert.

Här är 3 bilder jag tog igår.


Söndagssol och thåström.

Att vakna utvilad till lukten av nybryggt kaffe. Solen lyser in igenom de vita spetsgardinerna och snart ska jag bege mig till pappa på söder. Ikväll ska vi se thåström på cirkus och jag kommer dö orgasmdöden om han spelar die mauer. Imorgon börjar jag dock skolan, hehe. Lär vara jättepigg och inte alls bakfull...


Blickar som känns.

Igår började vi kvällen hemma hos tone, drack vin och åt kex med goda ostar. Vid tio tiden tog vi två taxi till garbo i sumpan. Drack rom och cola, dansade sönder fötterna och hängde med gamla sumpanmänniskor. Bland allt det där fick jag de där välbekanta blickarna som ser igenom mig. Ibland förstår jag inte hur killar gör det. Man behöver inte ens kolla om han tittar för man känner blickarna i hela kroppen, oavsätt hur mycket man försöker tänka bort det. Ikväll ska jag bara sega och titta på pearl harbour, för imorgon är det thåström!!


Andas ut.

Imorse gick jag ut och gick med Malin i vårsolen, för att sedan komma hem vid tiotiden och baka scones. Låtsades lite att vi var i england, drack te och satt på ballkongen. Att solljus kan göra en så lugn.
Nu är jag klädd i svart igen och snart åker klackarna på. Ska nämligen fira en vän som fyllt 21.

Ut i stockholms natten ännu en gång.


Fint.

Fick med mig en orange klänning ifrån monki igår. 60 kr och den sitter som en dröm på min vinterbleka kropp. Tänk er den här en julikväll, bruna ben, wayfares, bruna höga kilklackar och ett glas vin.


-

Har liksom ingen lust, men här har ni min lunch.


The Libertines - Up the bracket


Himlen var magisk imorse.



& nu är den lika grå som vanligt.

Sorry for being such a hater.

Mår fortfarande skit och har typ haft ont i hjärtat för alla har pratat om det fina vädret medans jag har stirrat in i väggen hela dagen. Imorgon ska jag på möte, apokteket och um. Verkligen det man vill göra med feberfrossa och hostattacker. Nej inte direkt. Det enda som jag ser fram emot är typ att köpa ny hårfärg.


Orkar inte.

Jag har varit så mallig för att jag inte har blivit smittad av min familj/vänners förskylning de två senaste veckorna. Det skulle jag inte ha varit för nu har jag 40 graders feber och halsont. Känns så ovärt, speciellt när alla dom har gått och blivit friska också. Citronte, halstabletter och cociliana for the win...


Slask, skit och besvikelse.

Slasken. Blöta skor, strumbyxor och jacka bara påväg till bussen. Delade på en flaska vin hos lisa, måste börja åka mot slussen. På tunnelbanan går hennes klack av, vänder, byter skor och en panik taxi mot slussen. När bilen kör in på södermalms gator spelas Ebba grön - Die mauer. Så fint och random som det kan bli.

Tusen meters kö till The Maccabees, inser att vi aldrig kommer hinna in till spelningen. Besvikelsen i det hela gör ont. Tröst ölar på after i en timme eller två, försöker sedan gå tillbaka till debaser. För vi ville ju dansa. En slaskig, dock kortare kö väntar på oss. Det börjar flimmra i ryggen, tinitus ljudet i öronen och jag drar Lisa ut ur kön för att stappla till en tunnel. Sätter mig på marken i slasken. Försöker att inte svimma. Letar upp en dextrosol i väskan och försöker andas. Ser Lisa prata men jag hör bara det tjutande ljudet i fem mintuer. Tillslut blir jag normal igen. Ringer pappa, tar en taxi och hamnar tillslut på heleneborgsgatan. Hemma. En hemsk jävla kväll, men är glad för jag hann sätta mig ner så jag inte svimmade.

Fick iallafall tusen fina sms igår. Känns lite bättre då, fast kvällen var skit.

It's like a radar.

Har killar någon jävla radar i sina huvuden eller. Jag har fan levt ensam i celibat i typ ett år och så fort jag känner någons slags känslor för en person så börjar det plötsligt komma sms och telefonsamtal från nya samt bortglömda gamla flirtar. Hade glömt varför jag kallat killar konstiga förut, men nu vet jag varför.


-

Hjärnan gick på full styrka i en timme. Nu är jag lugn igen. Farfar ligger inne, men läget är stabilt. Så nu kan jag andas normalt igen. Imorgon ska jag åka och hälsa på min fina farmor, äta middag hos pappa och på The Maccebees spelning på debaser. Jag har gjort en liten spellista inför imorgon, ni kan väl lyssna om ni vill.

how to make a animated gif



Hjälplöshet.

Man lever i en tro om att ingen av ens nära kan försvinna eller bli sjuka. Det händer bara andra människor eller på film. Inte mig eller min familj. Men på senaste tiden har allt sånt där kommit än närmare och närmare. Mina finaste farföräldrar hamnar på sjukhus. Vatten i lugnor, i kroppen eller cellförändringar.

Jag försöker intala mig själv att det bara är tillfälligt, att det är en snabbvisit på sjukhuset och sen är dom precis samma gamla farfar eller farmor på södermalm. För jag skulle aldrig klara av att se dom krympa och försvinna. Det är är ju dom som har varit min stabila punkt när allt annat har rasat. Jämt. Men nu pratade jag med farmor för en timme sen. Berättade hur det hade gått på jobbet och vi skrattade hjärtligt tills jag hörde hur farfar ramlade någonstans i lägenheten och hur min farmors stabila röst blev svag. "Jag måste ringa ambulansen, Elin. Han slår ihjäl sig." Klick. Och där sitter jag ensam på ballkongen i minuter tills jag inser att det nog är allvar den här gången. Det finns nog ingen som kan förstå hur hjälplös jag känner mig.

Älskade farfar, du måste bli bra igen.

Thåström.

Han har gjort det igen, berövat mitt hjärta på alla melodier och proppat min hjärna full av intensiva texter. Näst nästa söndag ser jag honom på circus med min älskade pappa också. Ja, jag pratar om Thåström. Så klicka på bilden för att förstå vad jag menar. Och lova att ge hela låten en ärlig chans. För era örons skull.



A-punk

Jag jobbar arslet av mig för tillfället, därav dålig uppdatering. Idag har jag sagt hej till 800 pers, delat ut gelehjärtan och varit en typiskt receptionst. Efter jobbet mötte jag upp Lisa och Sinika för en alla hjärtans dag date. Middag på donken (har inte ätit där sen september. Bra jobbat!!) och sedan hamnade på puben för en strongbow. JUSTE!!! Har köpt biljett till hultsfredsfestivalen också, är sjukt jävla taggad.


En ny känsla framkallat av något gammalt.

Han har alltid sett mig. Medans jag har blundat för honom i flera år nu. Suddiga bilder blev klara och hjärnan pusslade ihop tusen bitar tills kyssarna han gav mig i fredags make sense. När jag har försvunnit plötsligt från fester är det han som frågat först vart jag tog vägen. Han gick efter mig på min 18årsfest
när jag trodde ingen såg att jag grät. Inte ens mina vänner såg mig de här gångerna, men han gjorde det.

"Du låter inte många komma dig nära, inte ens sånna som jag som har kämpat sen jag såg dig första gången"
Orden sved, men det är ju sanningen. Vill man mig nära så får man kämpa, ibland för mycket.

Så jag fick min närhet. Att få somna insvept i hans armar och att få känna sig trygg igen. Jag trodde dom dagarna var förbi, för jag har bara kysst tomma läppar och ignorerat fina ord i snart ett år nu. Och jag säger inte att jag är kär nu. Men det kändes i kroppen för första gången på så länge att jag faktiskt inte kan ignorera det. Det var så skönt att slippa bråket mellan hjärnan och hjärtat när han kysste mig i nacken.


En fantastisk helg.


Igår drack vi bort tröttheten med öl och dansade tills fötterna nästan gick av. En till magisk kväll helt enkelt. Förbandet som hette The Chevin hade jag aldrig hört förut, men dom var asbra faktiskt. Lite Keane aktig musik. The Pigeon detectives tog mig rakt tillbaka till 2007 och alla gamla låtar var superfina, dock gillade jag inte dom ifrån nyaste skivan. För mainstrem, men majoriteten var gamla låtar så det var fint.

När spelningen tog slut blev det ett antal starka rom & cola, dans, hängde lite med bandet i baren och raggade på bartendern som på något vänster fick mitt nummer innan stängning. Cheers to that.

Lisa och sångaren i The Pigeon Detectives har samma krullhår.


Gabbie var lycklig med basisten och sångaren hehe.


Lite bilder ifrån kaoset igår.

Middag hemma hos mira, paketöppning, följt av vin, vodka shots på tbanan, hamnade på amba, mer än hälften blev utslängda inom loppet av ett 3 timmars danspass. Jag försvann vid två tiden på mitt egna lilla äventyr. Nu ska jag ta min baks/träningsvärk kropp till debaser för The Pigeon Detectives spelar ikväll. Byeee.


Let's go out and find some trouble.

Tio centimeter högre, klädd i den lilla svarta tillsammans med en fet eyeliner och röda läppar. Ikväll fyller en av mina bästa tjejkompisar hela tjugoett år och det firas med plockmat, vin samt utgång med dem bästa!

Notera att det alltid blir kaos när hon fyller år. Förra året vaknade jag med sönderslagna ben i regnbågens alla färger samt en halväten tallrik med köttfärssås, stekt kyckling och rödbetssallad. Den kombinationen av de flesta resterna i kylskåpen är inte nådig. Så vi får väl se vad denna kväll har att erbjuda, haha.


Kommer aldrig över nå mera, så gå är du snäll om ditt liv är kärt.



1. Såhär såg jag ut innan jag gick ut i snövädret. Haha inte lika vacker längre. 2. Ironin med tidningen jag fick hemskickad idag. Min handläggare är dum i huvudet och har ignorerat mina mail i ca. 3 veckor nu.

Varför jag känner sig skev i februari:


-
Min farfar ligger inne på sjukhus.
Min farmor opereras på torsdag.
En annan snäll man fick en stroke i lördags.
Folk som trampat på dig en gång, fortsätter oftast på det viset.
Känner mig extremt stressad igen, vilket ger mig ångest.

+
Börjar plugga naturkunskap B på måndag.
Ska vikariera som receptionst på ett gammalt jobb under nästa vecka.
Funtar på att gå till frissan för första gången på 2 år. Hel lugg? Maybe.
Köper biljett till hultsfred i helgen. The Cure och Kasabian.

Ni kanske förstår att det är svårt att försöka känna sig hel när omvärlden rasar ihop.

10 centimeters kärlek.


Söndag.

Lyssnar på lana del rey, binder ihop tankar med idéer och försöker överleva utan ångesten bakom revbenen. Idag tog jag en långpromenad med Lisa, drack te och åt hembakt bröd. Simpla saker som gör livet brutalt mycket lättare. Iallafall när det känns som att allting bara går rakt åt helvete. Men skitsamma. Ny vecka.

Saker att se fram emot denna vecka:
- Möte imorgon med en inspirerande människa.
- En lovande arbetsinterljuv.
- Fira en fin vän som fyller tjugoett.
- The pigeon detectives på debaser.

Värme. Vänner. Vinter.



-

Ironin att vara köldallergiker och bo i sverige när det är 20 minus grader utomhus. Specillet när inte allergitabletterna hjälper ett jävla dugg och man får andingsproblem samt utslag om man går ut.

Stannar därför hemma ikväll och tycker synd om mig själv. Bläää. Hehe.

Now my life is sweet like cinnamon

Torsdagen har vaknat till liv och jag undrar hur jag ska klara mig utan allergitabletter i dessa minusgrader. Mitt möte idag är inställt, så ska istället ta mig till hornstull för att umgås med min farmor och farfar. Måste medge att det känns som en mycket finare eftermiddag än att bråka med handläggare och andra idioter.


RSS 2.0