Det sitter en pensionerad polis och rensar kantareller på verandan.
Hans ansikte ser strängt ut, men när man tittar lite närmare ser man friden i hans ögon. Hur fridfullt han tycker det är att sitta i en faluröd stuga på landet.  På händerna har han små fläckar, vissa i vita och vissa bruna nyanser. Under stolen sitter hunden som ser ut som en hårig tant, med sitt vita skägg. Hon ser lika fridfull ut hon.

De är fridfulla på sommarhalvåret, då det är i stugan. Därför tror man att de skulle vara mindre fridfulla på vinterhalvåret, då de sitter i en lägenhet  på hornsgatan i stockholm. Men det är dem inte, farfar sitter nere på krogen och dricker en öl. Hunden leker tillsammans med sin matte och dotter i högalidsparken. Ibland kommer deras barnbarn och hälsar på, alltså jag. Farfar blir alltid lika irreterad för jag äter upp hans körsbärstomater, men jag ser att han ler när han går iväg ändå.

Ibland följer min bror med och hälsar på. Då diskuteras det mer än i rikstan vid köksbordet, det blir så när man har en lika envis bror som farfar. Man stör sig på det just då, men det är deras charm. Det är min bror som kommer ta efter den rollen, hoppas det inte blir för snart bara.