Valborgsmässoafton och jag gick i sjunde klass. Det var året då jag slängde alla mina naturfärgade prasselbyxor och köpte illrosa minikjolar istället. Mina vänner böts ut lika ofta som jag köpte nya stringtrosor på lindex och skämdes av skam i kassan när butiksbiträdet blippade dom minimala två för tre trosorna med nalle puh på. Men vid det här tidpunkten umgicks jag mycket med en tjej som vi kallar för Em.

Em hade brunt lockigt hår och piercing i naveln. Hon började röka redan för två år sedan, alltså i slutet på femman och hon var allmänt populär. En nykomling i skolan som hoppade in i min paralellklass. Hon skulle ta mig under sina vingar och lära mig livet. Det coola livet som skapade mig ett namn i skolan. Men Em var egentligen väldigt trasig och skar sig i handlederna för att få uppmärksamhet i skolan. Ibland viftade hon med dom nya ärren för att folk skulle se. De flesta blundade bara för det, men jag såg att hon behövde hjälp. Så jag hjälpte henne och hon gjorde mig cool. Ett bra byte när man var 13 år.

Vi hade planerat inför valborgsmässoafton i veckor. Den stora supardagen för alla fjortisar och det pirrade i magen när jag tänkte på att jag skulle få dricka för första gången på riktigt. Jag, em och två tjejer till åkte till Kista galleria för att hämta sprit. Jag och em fick fem päroncider 7.0 var, de andra två köpte en flaska gin. Allting var glasklart inför kvällen, min familj skulle på middag så vi skulle börja hemma hos mig för att sedan åka till skytteholmsparken och dricka upp resten där. Vi skulle bli fulla på riktigt.

Skytteholmsparken i sitt essé. Fulla trettonåringar som tjuvröker i ett hav av andra tonåringar och barnfamiljer. Jag har cidern i tröjärmen och springer hand i hand med Em uppför backen där vi ska placera oss i väntan på att familjerna ska gå hem och att cidern ska kicka in. Alla halsar ur ginflaskan förutom jag. Jag undrade hur vuxna kunde dricka något så äckligt, det smakade ju granbarr. Men jag blir lite full ändå. Dock inte som Em och en annan tjej. Dom ligger i gräset och skrattar så högt att jag blir avundsjuk. Jag kanske skulle ha tvingat i mig lite gin ändå. Jag kanske gör det sen, men först måste jag kissa så jag släpar med den sista tjejen in bakom några buskar. Hon berättar om Samme som går i hennes klass, att hon är lite kär i honom, så vi fnissar, kissar och ramlar tillbaka till dom andra som nu inte längre var själva.

Brevid Em sitter en äldre kille, turk och försöker pussa henne på munnen. Hon ryggar tillbaka men tydligen inte tillräckligt för att han ska fatta. Den andra tjejen syns inte längre, utan jag ser bara skuggor av några killar bakom ett träd. Magkänslan kickar in, fast cidern kämpar emot. Det här känns inte rätt. Jag drar i Ems arm och ber killen lugna sig. Han skrattar och jag ber den andra tjejen sitta med Em som numera knappt kan stå upp själv. Ginflaskan ligger tom på marken och skratten ekar ifrån träden. Jag går närmare utan att synnas, killarna som skrattar är äldre. Säkert 20+. Jag ser tjejen på marken, omedveten om att dom står runt henne. Omedveten om att en kille tar på hennes bröst. Paniken i min kropp gick inte att beskriva, vad skulle jag göra. Jag ringde Ems mamma som bor två minuter bort, skriker på killarna som hånar mig med sina skratt tills jag säger att jag ringer polisen. Dom slutade röra henne, men stannade kvar och sa att hon var villig. Men hon var inte villig, hon var medvetslös.

Ems mamma kom i nattlinne och mjukisbyxor. Lättnaden. Dom äldre killarna sprang nerför backen och polisen kom fem minuter senare. Em och den medvetslösa tjejen fick skjuss av polisen till mariapol. Ems mamma grät när hon kramade mig hejdå. Hon sa att jag hade räddat oss. Hon skickade tre sms dagen efter och ringde två gånger. Hon var tacksam, något så innerligt och det gjorde mig glad. För min mamma var bara arg för att vi hade druckigt. Eller det var de hon skrek på mig när jag kom hem, men jag tror bara att hon var rädd. Rädd för att det kunde varit jag som hamnade på mariapol. Rädd för att killarna kanske skulle hunnit mer än vad dom hann. Föräldrar brukar vara så, att dom skäller på en av rädsla. Men det gör inget nu i efterhand.

En vecka senare var Em evigt tacksam för det jag gjorde. Den andra tjejen däremot hatade mig, hon tyckte att jag förstörde kvällen men jag tror inte att hon förstod att hon hade blivit våldtagen om jag inte hade ringt polisen och Ems mamma. Det jag vill säga med min första berättelse är att magkänslan är det värdefullaste du har. Om du inte vet vad du ska göra, så använd den mer än både hjärtat och hjärnan!