Igår valde jag kärleken. Det förflutna, fast på ett nytt och bättre sätt.
Jag åkte hem till min gamla kärlek, min riktiga kärlek. Vilket jag inte riktigt visste då. Men jag förstod det när jag låg på hans bröst och hörde varje hjärtslag. Hjärtat slog snabbt. Vi höll hand, pratade, brottades och tittade på varandra till det var morgon igen.

Det var som vi precis nyss hade träffats, precis som förra sommaren. Som om inga bråk och svek aldrig hade hänt tidigare. Så nu ger jag min gamla kärlek mitt hjärta, ännu en gång. Men på nya vilkor. På ett finare sätt.