Jag satt vid poolkanten och lät fötterna leka på vattenytan.
Även fast jag ser hur han sträcker sig efter mig för att dra ner mig, gör jag inget motstånd. Jag låter mig bli en skådespelare i den perfekta kärleksscenen. Han drar mig bakåt så jag har min rygg vilandes mot hans bröst. Han andas fort. Jag vet att om jag vänder ansiktet en centimeter till så kommer vi kyssas. Vilket jag också gjorde.

Kyssar i en pool, i en skog, i en klänning som var dyngsur och med honom. Min vän? Det kändes rätt, men ändå så fel. Han öppnade sitt hjärta för mig den natten, jag vet inte vad jag gjorde.

Var jag en skådespelare, eller fanns det något mer?