.

 
 Jag har växt ur den här bloggen, mår smått illa av alla gamla inlägg och ler åt alla gamla texter jag skrivit. 4 år senare är det liksom dags, jag har ändrats så mycket och namnet vill jag inte ens prata om. Jag kommer att ha kvar den för att titta i, men absolut inte skriva något här. Men följ med mig:
 
www.karlekarfordom.blogg.se
Döpt av en av thåströms finaste låtar.

I will wait.

+
Resan till jobbet gick på 30 min (händer aldrig i rusningstrafik, hade två platser för mig själv tom. omg)
Det första jag såg var paperboy, han log med hela ansiktet. Då blev jag glad.
Jag fick komplimanger och ansvar över projektet av chefen.
Mumford & sons - I will wait. Skulle hugga av mig benet för att ha dom spela på typ mitt brölopp. 

-
Resan från jobbet tog 1,5 timme. Snigel fyran följt av fridhemsplans kaoset. Blev typ nertrampad.
39 graders feber och snor aldrig tar slut. Hur kan en näsa producera så mycket?
Allmänt trött på folk som aldrig lär sig något av sina misstag.
Gillar inte mellanvädret, kallt på morgonen/asvarmt påväg hem.
Familjens nya, var inte så mycket att hänga i granen. Inte än iallafall.

 


Bilden är ifrån spelningen på peace & love iår. Fortfarande arg hur alla fjortisar skrek sönder hela spelningen.


Floating downstream like swans in the sun.

Jag älskar den här låten. Den får mig till och med att tycka att hösten kanske blir helt okej ändå.
 

We are not good people.

Det tog honom en halv minut att lägga märke till mig. En halv minut på ett ställe fullt av människor som gett sig ut i hopp om att ha den perfekta lördagen på ett dansgolv. Han hälsar inte än, bara tittar en två tre fyra fem gånger och flackar med blicken. Jag ler och han kommer fram. Frågar om det är bra med mig. Jag svarar ja och frågar om han är trött. Det lät elakare än menat, för han såg inte trött ut. Han var fin. Jag fick hälften rom, hälften cola, tio kronor billigare. Tackade och gick.
 
Två timmar och fyra drinkar senare står jag i rökrutan. Skrattar åt en tjej som låtsas att hon är blind för att få ragg, det funkade inte särskillt bra. Då står han där helt plötsligt brevid mig och frågar om en cigarett. Tänder den med min och ler. Jag frågar varför han inte röker där personalen vanligtvis står. Han svarar att han ville träffa mig. Han ber om ursäkt för den gången i somras och han förstår varför jag blev sur. Min klänning blåser upp och han säger att han gillar vinden. Vi båda skrattar och tittar i hans hundögon. Så oskyldiga ögon på en man med tatueringar över hela armarna och sitt breda axelparti. Cigaretterna tog slut för fort, även fast de var extra långa och han försvann in bakom bardisken igen. Han har något i sig som jag inte kan förklara, för det är inte kärlek. Men attraktionen mellan oss är otrolig.
 
Tumblr_m9za21pz531r3033jo1_500_large

Lördagsmusik.


Ghost town.

I början på veckan var två pers på jobbet sjuka, idag när vi slutade var vi tretton stycken som hade feber och hostade. Bland annat jag. Det suger eftersom jag hade feta planer inför denna helg. Så nu har jag ställt in kvällens planer och satsar på imorgon/söndag istället. Imorgon vill jag dansa och få gratis rom&cola av bartendern efter hans tabbar. Syftar inte på irländaren utan den andra bartendern. (kanske bör byta målgrupp på killar?) Sen på söndag ska jag gå på loppisen i aspudden. Känner att jag behöver bränna lite pengar på fina saker med historia bakom sig. Kanske även några nya vinylskivor. Hej, nej jag är inte hipster.
 
Idag flyttade jag dock hem till mamma igen, att sjuka ner farmor med förskylning efter hennes operationer kändes inte bra. Så nu är jag bosatt i sumpan igen och jag har redan södermalms cravings. Annars jobbar jag bara halva mitt liv och tittar på paperboy. Måste prata lite mer med honom. Mer än pappersbeställningar och flirtiga leenden.

Vardagslivet.

Jag lyssnar sönder bloc partys, the vaccines och two door cinema clubs nya skiva på jobbet. Röker samma cigaretter på samma ställen påväg från jobbet. Tar ett tuggummi och lagar mat till farmor. Städar. Somnar. Väntar på helgen. Farmor börjar bli bättre iallafall, så snart kommer jag flytta hem igen. Känns wierd, men skönt.
 
Ps. gick från jobbet med paperboy idag. Han är fin.

1 & 2. Utsikten från mitt fönster i hornstull. 3. Taxen Gösta jag passade förra helgen. 4. Coldplay fyverkerier.

 
 

Spectrum

Igår hade vi kräftskiva hemma hos Lisa och som alla redan vet äger kräftskivor. Man blir jättefull, får äta massa gott, snapsar för sista sommarnatten och bara skrattar. Charader och rosévin blev en bra kombination. Jag grät av skratt när jonas fick: martin luther king lägger hundpussel. Haha, vi har ingen brist på fantasi.
 
Idag vaknade jag upp hemma hos mamma i sumpan. Hon bakade bröd och jag var bakis, så kom till himmelriket när jag fick en nybakad fralla med ost. Sen var det bara att packa ihop för att åka tillbaka till hornstull. Farmor är tillbaka från sjukhuset nu, men hon behöver fortfarande hjälp hemma iallafall i en vecka till. Så jag lagade kantarellsås och pasta till middag, vilket restulterade i extrem matkoma så jag kommer typ somna nu. Lite såhär såg det ut igår innan kameran dog.
 




Coldplay

Jag vill verkligen säga att jag älskade spelningen på stadion. Jag vill säga som alla andra, att det var det bästa jag sett och hört i hela mitt liv. Men det var inte så starkt. Fix you, var så starkt. Den älskade jag och hade rysningar på hela benen till. In my place var också där någonstans, men yellow som jag sett fram emot att se i flera år höll inte måttet. Fyverkerierna och hela showen var magisk i början och i slutet. Det är då man inser att det kanske inte är så konstigt att biljetterna är dyra. Sen så skulle Chris Martin köra paradise två gånger, för att spela in någon fredsgrej till en kanal i usa. Det kändes wierd. Skulle uppskattat om han sagt till första gången och sen bjudit på en annan fin gammal.... låt. Hehe. Men nu låter jag som en bitterfitta som är sur på Coldplay, men jag lovar att det är jag inte. Det var fint, riktigt fint. Men inte så bra som jag tror att dom kan vara. Det är ju förfan coldplay.
 
Älskade att alla fick lysande armband, så hela stadion såg ut som en färgglad stjärnhimmel till musiken ibland.
 
Ikväll ska jag på kräftskiva iallafall, årets första och det ska bli kalas!

.-

Jag tänker på många saker.
 
På min farmor som åkte in på sjukhuset igen i lördags. På att jag sov borta just den natten hon började må dåligt efter sin operation och nu kanske hon måste opereras igen. Jag vet att det inte var mitt fel, men det känns ändå. Så nu bor jag själv i lägenheten i hornstull, som river upp så mycket minnen. Av båda sorter.
 
Bra minnen att jag ser all min farmors konst hela tiden. Jag blir inspirerad igen. Dåliga minnen när jag ser att det fortfarande kommer post adresserad till farfar. Dumma myndigheter borde väl veta att han dog i mars. Sluta skicka brev som påminner om att han är borta. Jag saknar honom tillräckligt, utan dumma brev.
 
På torsdag ska jag iallafall gå på coldplay. fint.

Thåström

Vid 3 tiden igår fick jag ett samtal av pappas flickvän på jobbet. Hon hade fixat 4 st billjetter till popaganda gratis. Så jag jobbade klart, stressade hem och började dricka öl runt det runda köksbordet i hornstull. En taxi senare så stod vi där framför scenen igen. Gatubelysningen och scenen såg lika dan ut som i februari. Asball.

Thåströms byxor sprack under de första fem minuterna, men inte fan gjorde det någon skillnad. För på scenen stod en man som ger hela sin själ i texter som jag faktiskt tror bara vissa förstår. Halva publiken på popaganda förstod nog inte vem dom hade framför sig. En legend inom svensk musik som fortfarande skriver lika bra låtar efter trettio år. Han var riktigt bra igår, men gav oss inte så mycket som han kan. Men det skulle inte jag heller göra inför den del av publiken som knappt kunde en låt igår. Jag är mycket nöjd med att jag sett den elektriska mannen på scen tre gånger iår. För han är verkligen en klass i sig när han står på scen. Det tror jag verkligen alla som sett honom kan hålla med om. Här får ni se några av de bilder jag tog igår och för er som såg honom igår. Se honom en gång till.


Hornsbruksgatan.



Midnattslopp och strongbow.

Södermalm, midnattsloppet och strongbow i tusentals (nej men nästan) var det igår. Underbart fint och mer utav en tradition nu för tiden. The irish man hälsade på mig. Jag log och fortsatte prata med mina vänner. Hans kollegor är så fina, alltid supertrevliga och ropar hello med olika engeleska dialekter till mig. Synd bara att the irish man har fått en pinne i röven och blivit wierd. Inte ens det mörka skägget och att han är irlänsk kan rädda han nu. Hade iallafall en jättefin kväll. Skrattade ihjäl mig dock när en kille frågade mig vilken tid jag hade sprungit på. Jag bara tittade på han, i mitt röda läppstift och flygig klänning?! Och då sa han att jag såg sportig ut. Haha det har jag aldrig hört förut. Undrets tid kanske inte alls är helt förbi. Men tack för den.

Idag flyttade jag hem till farmor i hornstull. Min fina farmor opererades nämligen förra veckan, så jag ska bo där ett tag nu och hjälpa till. Men det känns bra att få bo här igen, med hornsgatan som nattmusik och bara en kvart till jobbet. Nu ska jag söva mig själv så jag inte avlider imorgon 06.00. Godnatt gott folk.


Dance anthem of the 80's

En lite halvkass instabild på hur jag ser ut ikväll när jag ska ut och göra söder med lite fina vänner. Känns som om jag kommer råka ramla förbi the irish man ikväll, så passar på att vara snygg. Sådär I don't give a fuck about you - snygg. Sist jag träffa honom så hälsade han inte ens på mig. Därav den inställningen!



God put a smile upon your face.

Min mamma upptäckte att hon inte kan gå på coldplay nästa torsdag, så jag fick biljetten istället. Det är underbart, men mitt förhållande till coldplay är lite trassligt. Första skivorna äger hela mitt hjärta, men de senaste åren har dom bara blivit mainstream. Mylo xyloto innehåller inte deras gamla själ, så jag hoppas att de inte spelar för mycket ifrån den. Däremot a rush of blood to the head och parachutes får dom jättegärna spela rakt av. Sen gillar vi förbanden också och att det är 1 min från mitt jobb. Detta är konsertåret från himlen typ, Thåström på fredag och jag har redan sett så mycket fint. Plus att det bara blir mer och mer nu till hösten.





Follow me on Spotify