För en vecka sedan låg vi och brottandes på mitt hjärtmönstrade täcke i Sundbyberg. Jag luktade rök, han luktade svart kaffe.
Jag och min riktiga kärlek.

Igår kom en annan kärlek hem, efter att ha varit borta i två veckor.
Han ringde, han tröstade och skickade sms om hur mycket han saknade mig.

Inatt fick jag reda på att en killkompis har börjat fått känslor för mig.
Jag har märkt det och förträngt det. Kanske för att jag har för mycket just nu och att jag vill inte se han sårad. För det skulle jag inte orka.

Mina vänner säger bara att det är lyxproblem som jag har fått slaget upp i ansiktet. Att jag bara kan välja. Men vad ska jag välja? Dåtid, nutid eller framtid. Tre olika alternativ, alla tre lika underbara och bra för mig på olika sätt. Mitt hjärta är i bråk med min hjärna. Big time.