Dagen började med en långpromenad och sedan en väldigt god lunch. Sen mötte jag upp två vänner i stan för att titta på kläder, vilket inte var kul alls eftersom jag hittade massor av fina klänningar som var svindyra. Är dock lite stolt för jag inte kom hem något förutom en 70 års present till min farmor. Vi åt iallafall middag på BK i medis och sen hamnade vi på en uteservering i ett antal timmar och några roseflaskor fattigare. Jag älskar våren.

En helt oväsentlig bild, men orkade inte ladda upp bilderna ifrån ikväll.

ph:jag

Mitt rum har blivit invarderat av miniskalbaggar (okej, jag har sett typ 5 st på några dagar). Men jag lider iallafall av städmani för att hitta dom jävlarna, damsuga upp dom och önska dom en trevlig död. Tvättar även alla mina klädesplagg för att minska chanserna att dom bosätter sig där också. Min mamma fick en hehe liten chock när hon såg hur många strumpbyxor, trosor och bhar jag har. Men jag säger såhär hellre att jag har många nu medans man fortfarande har kroppen för att se snygg ut i dom haha. Det jag ville säga iallafall var att min städmani gör så att bloggandet minskar och det är lite synd. Men jag tänker inte sova först jag vet att mitt rum är skalbaggefritt.

Och så var det fredag igen. Dock en väldigt effektiv fredag, har tvättat, hängt tvätt, städat, diskat, telefonmöte osv. Ska iväg på promenad nu innan det blir middag och utgång med mina tjejer. Vi ska nämligen fira eftersom det har kommit så mycket bra nyheter i veckan. Kan fortfarande inte sluta le över arctic monkeys billjetterna hehe.


ph:jag

Jag vill berätta för er om vad som händer och hur jag mår. Men det går inge bra. Mina fingrar vill inte beskriva för er hur mycket jag kan hata en man som tackar nej till lägenheter för att ungshandtaget är trasigt. Jag vill spotta honom i ansiktet och önska honom en hemsk död. Han har fått en familj att lida i tio år och försöker att dra ut på det tills dom sista tårarna har runnit. Men vi ger inte upp, vi är mer värda än honom i en kamp för att få ett nytt liv.

Min mamma har aldrig tidigare gjort mig så stolt som idag. Hon kämpar mer än vad hon egentligen orkar för att hon har insett vad har gjort mot oss. Hur han har spelat ut familjemedlemmar mot varandra och fått min såkallade halvsyster att aldrig någonsin prata med mig igen. Men det gör inte så mycket längre för hjärtat ler när jag, mamma och lillebror sitter skrattandes vid köksbordet under middagen. Det var så länge sedan jag kände att vi kunde må bra under dom omständigheterna vi lever i. Min familj och mina vänner har hjälpt mig något så enormt på senaste tiden. Jag kan vara normal igen utan ett falsk leende fast jag känner väldigt mycket hat. Men hat föder kärlek och utan all skit skulle jag inte kunna se på livet som jag gör idag. Allt jag har sett och lärt mig under mitt liv har gjort mig starkare än dom flesta tjejer på nitton år, vilket jag har insett är helt okej och inte bara negativt.

så nu måste jag ju typ köpa billjett dit också.

Att åka båten solöga. Att ligga och läsa i bäddsoffan med öppen dörr så man hör alla träden i vinden. Att sitta på berget och titta ut över havet. Att äta frukost på trappen och kasta bröd till ekorren kurre. Att bli glad när termometern i vattnet visar med än 17 grader. Att kasta macka med platta stenar som ger minst fyra ringar. Att lukta myggmedel blandat med tandkräm när man går och lägger sig. Att skrapa potatis på trappen med solen i ögonen.
Att sakna sommaren.

- One strongbow, please.
- Here you go, love.
- Cheers.

Varför bor jag i sverige? Varför hade den råsnygga engelsmannen till bartender flickvän? Varför var han tvungen att ändå vara så flirtig och ha typ världens sexigaste blick? Damp.