Don't look back in the anger
Idag går Oasis skivorna på högtryck i mitt rum, fick imorse reda på att det är slut på bandet som jag älskat i så många år. Ett av världens bästa band försvinner och jag har begravning för dom i mina öron. Är iallafall lycklig över att jag fick se detta band en gång i mitt liv och det var underbart.
"Take me to the place where you go
Where nobody knows, if it's night or day.
Please don't put your life in the hands
Of a Rock 'n Roll band
Who'll throw it all away"
Popaganda dag 2
Anna Ternheim var först ut idag och det var verkligen ingen besvikelse. Hon var jättebra och när 'What have I done' sattes igång kändes det i hjärtat. Har däremot inte lyssnat överdrivet mycket på henne innan, så spelningen hade nog vart underbar om man kunde lite fler låtar.
The Teenagers, god I love them. De var de första bandet på båda dagarna som drog igång publiken på riktigt. Älskar hur han hoppade ner ifrån scenen och skulle hälsa på alla fans och körde sin lilla robotdans. Homecoming och streets of paris var helt klart dom bästa låtarna, kanske för folk kände igen dom tillskillnad mot resten.
Florence Valentin, de kom och öste skiten ur hela eriksdalsbadet. Kvällens bästa spelning helt klart, vilket jävla drag det var och jag hade som tur som stod längst fram och fick asbra bilder också. Love, sångaren bjöd bland annat på lite tal i mellan låtarna och berättade att de lägsta man kunde göra var att spela för kronprinsessan mm. Klockrent. De spelade över, hoppade ner hos publiken och jag highfiva allihoppa. Lyckad spelning!
Markus Krunegård, kvällens sista spelning och den var självklart otrolig. Mitt hjärta ville hoppa ut och dansa på scenen när han drog fram Mauro Scocco och körde 'hela livet var ett disco' som är en av mina favoritlåtar. Allt var perfekt och alla var otroliga när slutet på 'samma nätter väntar alla' kom. Då var det rysningar på benen och tårfyllda ögon som syndes på mig. Skulle däremot velat se honom på något ställe där det inte står miljoner småtjejer och vrålar fult. Då hade det varit perfekt.
Popaganda dag 1
Parken eller ska jag säga världens gladaste band, fyfan vad härlig stämmning dom satte igång. Måste ge plus till han på synten som spela som om han skulle dö imorgon och med världens roligaste miner på det. Bästa låtarna var helt klart dagar i arkadien, jag har vart vilsen lisa och låt mig få följa dig ner.
Johnossi var lika grymma som på where the action is 2008, om inte bättre. Längst fram stod man också, så varje trumslag slog hjärtat ur balans och det var så härligt. Det var ju deras näst sista spelning innan dom går in i studion igen så de körde järnet, vilket uppskattades mycket. Bästa låtarna var 18 karat gold och party with my pain, men det var inte någon låt som var halvdan. Allt ljud som hördes från scenen var det högsta klass på.
Lykke li kom fram ur mörket med sin som vanligt skumma klädsel och läskiga ögon. Älskar bilden nedanför som jag tog föresten. Nä men hon gjorde sin grej och det var fint, men älskade när hon spelade tonight. Kanske för att det är min favoritlåt. Eller för att hon gjorde den grymt.
Sen kom det bästa, som gjorde hela dagen värd väntan. Mina älskade MGMT som öppnade med the youth och då förstod jag verkligen att det var dom som stod på scen. Regnet började ösa ner och hoppandes stod jag några meter ifrån dom med världens största leende på läpparna. Electric feel, kids, pieces of what, time to pretend & weekend wars allt var musikorgasm. Men när Kids kom på slutet, var det en underbar känsla. Att man var dyngsur, hade ont i fötterna och torr i munnen spelade igen roll. Jag har aldrig varit så glad och att Andrew började hugga i en melon gjorde inte saken bättre. Dom var bäst på popaganda iallafall.
Snart ska jag iväg för att se fortsättningen på popaganda. Bilderna är tagna av mig så kopiera inte.
Little bit
Frukost med D60
Time to pretend
Igår fick jag min älskade nikon, min man.
Idag kommer jag dansa till Parken, Lykke li, Johnossi och MGMT.
Älskar älskar älskar.
Dance little liar
Idag flög Arctic Monkeys nya skiva ner i min brevlåda, den är så otroligt bra. Och det är så jävla snyggt artwork på albumet.
My new husband
För en halvtimme sedan beställde jag hem en ny man. Han heter Nikon D60 och kommer vara min stora kärlek ett bra ta framöver. Kärlek innebär inte bara tusentals fina nya foton, utan också ett lyckligare liv. Det låter kanske fjantigt för er som inte förstår vad jag ser i en kamera. Men jag kan gömma mig för den otäcka verkligheten och få det fina i livet på bild istället. Så om en vecka fylls mina blodkärl med kärlek. 100 % kärlek.
17 år
Det skriker 17 år om den här bilden. Det skriker vin, cigaretter, bob dylan, thåström, obetydliga kyssar och brustna hjärtan om denna bild.
Morningtears
"Grynet den lilla hunden med det stora hjärtat. Hon kom bort flera gånger. En gång som valp i snön. En gång i skogen till midnatt då hon skällde och hittades av husse då det var nattsvart ute. Nästa gång höll hon på att drunkna i en brunn i skogen. I vintras kom hon hem i polisbil efter en liten utflykt på Södermalm. Man fick alltid en slick av henne när man kliade henne. Alltid uppmärksam när man sade något. Alltid glad när något var på gång. Uppmärksam och nyfiken. Mamma Betty var vaksam och kollade dej ofta. Jag minns dej som en tokigt glad hund. Kan inte glömma din tillgivenhet. Ha det bra i din hundhimmel /Husse"
Jag grät imorse när jag såg vad min farfar hade skrivit på en bild på vår hund. Min farfar är lika stel som ett papper i vanliga fall, på sitt egna charmiga sätt. Men jag trodde han inte kunde skriva såhär.
Låt mig få följa dig ner
Igår drack jag vin i importerade amerikanska röda muggar tillsammans med mina bästa vänner. Det dansades till världens bästa låtar och jag var lycklig rakt igenom. Då jag inte trodde att kvällen kunde bli bättre, får jag ett svar. Inte från vem som helst utan ifrån min kärlek.
Han åker till mig klockan fem på morgonen, bara för att få sova vid min sida. Jag var precis på gränsen att vara lite för full, han smeker mig i håret och jag lekte med mina fingrar på hans bruna rygg. Han rös till då och då, när jag träffade någon punkt där han är kittlig. Men han bad mig inte att sluta. Vi låg med läpparna en centimeter ifrån varandra, för att vi älskar spänningen som finns innan den efterlängtade kyssen kommer. Tillslut kunde jag inte hålla mig. Våra läppar möttes och jag log så stort att kyssarna blev till skratt istället.
Utmattad efter att ha hållit om honom i timmar somnar jag och när jag vaknade på morgonen så håller han min hand. Det är sånt här som gör dom svåra tiderna lättare att gå igenom. Det är sånt här jag kan le för i veckor.
Hoppas hundhimlen är fin
Dead
Jag har varit på jättebra humör hela dagen, så ringer pappa och säger att en av hundarna har dött. Fyfan. Vad vill gud mig? (fast han inte finns)
Love is noise
Det kanske låter konstigt, men jag är trött på sommaren. Jag vill ha regn så jag kan sitta i mitt köksfönster, röka och tita på folket som flyr på gatan under mig. Det kanske låter depprimerande, men det är fint.
The Twang
Two lovers stop for kisses on a wall
She asked him, Never leave me
He tells her that he won't
But the boy is young and foolish and knows it all
And he puts it about when he goes out
Stories they get told
And stories, yeah stories get told...
It's in his nature, his misbehaviour, and misdemeanours
The boy ain't no genius, he keeps her on her toes
It's in his nature, his misbehaviour, and misdemeanours
The boy ain't no genius, he keeps her on her toes
And these lovers trip and stumble down the road
And on the grass they fumble round, like a flower their love grows
And by the flower grows a weed and not the kind you smoke
It raises up its ugly head, our lovers are in a chokehold
Two lovers, two lovers in a hold...
Forever young
Jag lyssnar på Bob Dylan, har lite ångest och mår lite dåligt.
Januari 2008
Det var mer än ett år sedan nu, men jag kommer ihåg det som igår.
Jag och min bäste vän hade ordnat fest i en kompis källare, alla skulle dit. Egentligen fick jag inte ens gå ut, men jag drog på mig skuggorna som täckte mina ögonlock och smög ner en festklänning i jackfickan. Sedan försvann jag ut genom dörren och stängde av mobilen. Borta.
Väl på festen var dimman inte som den brukar vara, utan bara jobbig. Absolut päron vodkan som var kvar efter nyår växte i munnen och folk stod dansades överallt. Jag fick panik och satte mig utanför i en snödriva i hopp om bättre tider. Då kom min dåvarande kärlek ut och frågade om jag ville att han skulle följa mig hem. Det ville jag.
Det var särket 15 minusgrader ute och båda frös så vi skakade. Han gav mig hans ena tumvante och han väntade på mig när jag kissade på kyrkogården. Han fick oss att gå en timmes omväg för att han ville vara med mig. Väl när vi stod huttrandes utanför min port frågade jag om han ville följa med upp och värma sig. Jag såg ju hur hans kropp led av kylan. Han följde med och där tror man att kvällen skulle slutat perfekt. Men det gör de aldrig.
När ytterdörren hade öppnats och jag kände lukten av vin släppte jag hans hand. Min mamma satt gråtandes vid köksbordet med vinglaset i handen och när hon hörde att jag var hemma började hon skrika. Hon skrek om hur dum jag var och hur olycklig hon är. Han stod som förstenad i hallen och jag kunde inte göra något mer än att ge han blicken "Välkommen till mitt liv". Han tog min hand igen och vi gick ut i vinternatten. Jag grät av skamm, men på ett sätt visste jag att han inte skulle sluta tycka om mig för det. Tre månader efter lät jag denna underbara kille gå, varför vet jag inte.
First day
Klumpen i magen släppte när jag trippade ner tillsammans med två av mina finaste klasskompisar vid munchenbryggeriet imorse. Utanför skolan står 300 elever med varsin cigarett i handen och svamlar om hur bra deras sommar har varit. De flesta har också ett tio centimeters chockt hav av festivalband på högra handleden också. Vilket gjorde mig smått avensjuk att se.
Rektorn pratar på om svininfluensan och hur vi ska bete oss för att undvika epedemin, kan slå vad om att 90% av skolan kommer insjukna inom några veckor oavsätt hur mycket vi tvättar händerna. Sedan nämner den gamle gubben studenten och man ser hur allas ögon skiner till. Jag tror ingen riktigt ville ta till sig att det var sista gången vi kom tillbaka till gamla munchenbryggeriet med sommarbrännan och sommarminnena i handen. Men nu är det sista året, det bästa året och det mest minnesvärda året.
Hej MP3C
Imorgon börjar sista året.
Imorgon börjar jag mitt sista skolår och jag ångest.
Ångest för att bli stor. Om ett år ska jag vara vuxen, ha ett jobb och bo i England. Vilka mål, vilken ångest, vilken spänning.
Whatever, Igår var jag på kräftskiva.
Fel
Kärleken skapar problem.
Själen går åt ett annat håll, medan hjärtat traskar förbi det förflutna.
Regnet faller ifrån himlen, och på kvällen gör tårarna likaså.
Tack gud (som egentligen inte finns)
för att vännerna står brevid och tröstar ens ruttna sår.
Jag har precis upptäckt att man mår mycket bättre när man inte tänker. Så därför slutar jag tänka. Hejdå min rosaflammiga hjärna för jag tänker förtränga dig ett bra tag nu, just nu ska jag bara fokusera på mig själv.
Krunegård säger det så bra
I det skoningslösa lysrörsljuset
kom beslutet om slutet för dig och mig
Det smakar plast, rök och sprit i din mun
När du pratar verkar du jättedum, och du är alldeles för ung
Men det får duga i natt för båda vet att
Det här betyder ingenting
Hjärtat i försvarsposition
Jag låg med hjärtat i försvarsposition inatt, under mitt hjärtmönstrade täckte. Hade ångest för att jag inte hört av mig till en kille som jag så gärna skulle vilja ge en chans, men mitt hjärta går åt ett annat håll.
Iallafall så skickade jag iväg ett sms "Förlåt för att jag inte har hört av mig, även fast jag inte vet vad jag vill så borde jag inte försvinna helt". Till svar fick jag "Att du smsa var de bästa som har hänt mig idag". Hjärtat gick i bitar av ångest, det kanske var dumt att höra av mig. Men vad var det för fjärilar som flög runt i min mage som kändes när jag fick svaret då? Är det inbilling eftersom han vore bra för mig.
Eller finns det något där?
Ska jag låta hjärtat ta sig ut ifrån sin försvarspostion och ge mig ut i kriget? Ge mig ut där någon kommer bli sårad. Där tårar kommer rinna och hjärtan kommer brista. Det känns som om någon har lämnat mig i mitten på ett slagfält, naken, sårbar och utan vapen eller skyddsväst.
Hjärtekriget 2009.
Closer
Jag stod på en fullproppad ballkong i Sundbyberg.
Cigaretten i ena handen och kvällens första glas vin i andra. Mina vänner skrattade åt gamla minnen och jag likaså. Plöstligt känner jag en varm känsla i ryggraden och händerna gör inte som hjärnan vill. Jag lyckas iallafall att ta mig in, ramlar förbi vardagsrummet där alla sitter och försvinner in i ett annat rum. Då jag handlöst faller ner i sängen.
Jag antar att det var kroppen som sa ifrån, att den inte orkar längre. Man klarar sig om det bara är hjärtat som svider, men om kroppen är sliten efter 8 veckors arbete samt festande går något fel. Precis som igår. Nu är det tre dagar kvar på jobbet, sen ska jag ta hand om mig själv igen.
Littlets things
In for the kill
Igår åkte jag och en vän till nakenberget för ett alkoliserat natt bad.
Det var ett fint sommarminne och de var längesedan jag kände mig så fri. Idag fick jag ett ryck att klippa håret axelkort, det blev fint.
Jag älskar att fota.
Tantolunden
Jag står vid 4ans busshållplats och kedjeröker i min rödprickiga klänning.
Lukten av avgaserna på hornsgatan värmer, det är därifrån jag har flera av mina finaste barndomsminnen. Jag är där tillsammans med min bäste vän för att möta upp min faster och farbror. Vi rör oss ner mot tantolunden och sätter oss på en uteserving för att ta några öl. Den brittiska engelskan tar fart och mina läppar njuter varje sekund då orden kommer ut ifrån min mun. Jag hade glömt bort hur stor del av mitt hjärta som tillhörde England.
Ett år. Sen kommer jag.
