Jag har växt ur den här bloggen, mår smått illa av alla gamla inlägg och ler åt alla gamla texter jag skrivit. 4 år senare är det liksom dags, jag har ändrats så mycket och namnet vill jag inte ens prata om. Jag kommer att ha kvar den för att titta i, men absolut inte skriva något här. Men följ med mig:

 

Döpt av en av thåströms finaste låtar.

Jag älskar den här låten. Den får mig till och med att tycka att hösten kanske blir helt okej ändå.

 

Det tog honom en halv minut att lägga märke till mig. En halv minut på ett ställe fullt av människor som gett sig ut i hopp om att ha den perfekta lördagen på ett dansgolv. Han hälsar inte än, bara tittar en två tre fyra fem gånger och flackar med blicken. Jag ler och han kommer fram. Frågar om det är bra med mig. Jag svarar ja och frågar om han är trött. Det lät elakare än menat, för han såg inte trött ut. Han var fin. Jag fick hälften rom, hälften cola, tio kronor billigare. Tackade och gick.

 

Två timmar och fyra drinkar senare står jag i rökrutan. Skrattar åt en tjej som låtsas att hon är blind för att få ragg, det funkade inte särskillt bra. Då står han där helt plötsligt brevid mig och frågar om en cigarett. Tänder den med min och ler. Jag frågar varför han inte röker där personalen vanligtvis står. Han svarar att han ville träffa mig. Han ber om ursäkt för den gången i somras och han förstår varför jag blev sur. Min klänning blåser upp och han säger att han gillar vinden. Vi båda skrattar och tittar i hans hundögon. Så oskyldiga ögon på en man med tatueringar över hela armarna och sitt breda axelparti. Cigaretterna tog slut för fort, även fast de var extra långa och han försvann in bakom bardisken igen. Han har något i sig som jag inte kan förklara, för det är inte kärlek. Men attraktionen mellan oss är otrolig.

 

I början på veckan var två pers på jobbet sjuka, idag när vi slutade var vi tretton stycken som hade feber och hostade. Bland annat jag. Det suger eftersom jag hade feta planer inför denna helg. Så nu har jag ställt in kvällens planer och satsar på imorgon/söndag istället. Imorgon vill jag dansa och få gratis rom&cola av bartendern efter hans tabbar. Syftar inte på irländaren utan den andra bartendern. (kanske bör byta målgrupp på killar?) Sen på söndag ska jag gå på loppisen i aspudden. Känner att jag behöver bränna lite pengar på fina saker med historia bakom sig. Kanske även några nya vinylskivor. Hej, nej jag är inte hipster.

 

Idag flyttade jag dock hem till mamma igen, att sjuka ner farmor med förskylning efter hennes operationer kändes inte bra. Så nu är jag bosatt i sumpan igen och jag har redan södermalms cravings. Annars jobbar jag bara halva mitt liv och tittar på paperboy. Måste prata lite mer med honom. Mer än pappersbeställningar och flirtiga leenden.

Jag lyssnar sönder bloc partys, the vaccines och two door cinema clubs nya skiva på jobbet. Röker samma cigaretter på samma ställen påväg från jobbet. Tar ett tuggummi och lagar mat till farmor. Städar. Somnar. Väntar på helgen. Farmor börjar bli bättre iallafall, så snart kommer jag flytta hem igen. Känns wierd, men skönt.

 

Ps. gick från jobbet med paperboy idag. Han är fin.

1 & 2. Utsikten från mitt fönster i hornstull. 3. Taxen Gösta jag passade förra helgen. 4. Coldplay fyverkerier.

 

 

Igår hade vi kräftskiva hemma hos Lisa och som alla redan vet äger kräftskivor. Man blir jättefull, får äta massa gott, snapsar för sista sommarnatten och bara skrattar. Charader och rosévin blev en bra kombination. Jag grät av skratt när jonas fick: martin luther king lägger hundpussel. Haha, vi har ingen brist på fantasi.

 

Idag vaknade jag upp hemma hos mamma i sumpan. Hon bakade bröd och jag var bakis, så kom till himmelriket när jag fick en nybakad fralla med ost. Sen var det bara att packa ihop för att åka tillbaka till hornstull. Farmor är tillbaka från sjukhuset nu, men hon behöver fortfarande hjälp hemma iallafall i en vecka till. Så jag lagade kantarellsås och pasta till middag, vilket restulterade i extrem matkoma så jag kommer typ somna nu. Lite såhär såg det ut igår innan kameran dog.

 

Jag vill verkligen säga att jag älskade spelningen på stadion. Jag vill säga som alla andra, att det var det bästa jag sett och hört i hela mitt liv. Men det var inte så starkt. Fix you, var så starkt. Den älskade jag och hade rysningar på hela benen till. In my place var också där någonstans, men yellow som jag sett fram emot att se i flera år höll inte måttet. Fyverkerierna och hela showen var magisk i början och i slutet. Det är då man inser att det kanske inte är så konstigt att biljetterna är dyra. Sen så skulle Chris Martin köra paradise två gånger, för att spela in någon fredsgrej till en kanal i usa. Det kändes wierd. Skulle uppskattat om han sagt till första gången och sen bjudit på en annan fin gammal.... låt. Hehe. Men nu låter jag som en bitterfitta som är sur på Coldplay, men jag lovar att det är jag inte. Det var fint, riktigt fint. Men inte så bra som jag tror att dom kan vara. Det är ju förfan coldplay.

 

Älskade att alla fick lysande armband, så hela stadion såg ut som en färgglad stjärnhimmel till musiken ibland.

 

Ikväll ska jag på kräftskiva iallafall, årets första och det ska bli kalas!