"Grynet den lilla hunden med det stora hjärtat. Hon kom bort flera gånger. En gång som valp i snön. En gång i skogen till midnatt då hon skällde och hittades av husse då det var nattsvart ute. Nästa gång höll hon på att drunkna i en brunn i skogen. I vintras kom hon hem i polisbil efter en liten utflykt på Södermalm. Man fick alltid en slick av henne när man kliade henne. Alltid uppmärksam när man sade något. Alltid glad när något var på gång. Uppmärksam och nyfiken. Mamma Betty var vaksam och kollade dej ofta. Jag minns dej som en tokigt glad hund. Kan inte glömma din tillgivenhet. Ha det bra i din hundhimmel /Husse"

Jag grät imorse när jag såg vad min farfar hade skrivit på en bild på vår hund. Min farfar är lika stel som ett papper i vanliga fall, på sitt egna charmiga sätt. Men jag trodde han inte kunde skriva såhär.