Jag låg med hjärtat i försvarsposition inatt, under mitt hjärtmönstrade täckte. Hade ångest för att jag inte hört av mig till en kille som jag så gärna skulle vilja ge en chans, men mitt hjärta går åt ett annat håll.

Iallafall så skickade jag iväg ett sms "Förlåt för att jag inte har hört av mig, även fast jag inte vet vad jag vill så borde jag inte försvinna helt". Till svar fick jag "Att du smsa var de bästa som har hänt mig idag". Hjärtat gick i bitar av ångest, det kanske var dumt att höra av mig. Men vad var det för fjärilar som flög runt i min mage som kändes när jag fick svaret då? Är det inbilling eftersom han vore bra för mig.
Eller finns det något där?

Ska jag låta hjärtat ta sig ut ifrån sin försvarspostion och ge mig ut i kriget? Ge mig ut där någon kommer bli sårad. Där tårar kommer rinna och hjärtan kommer brista. Det känns som om någon har lämnat mig i mitten på ett slagfält, naken, sårbar och utan vapen eller skyddsväst.
Hjärtekriget 2009.