Igår drack jag vin i importerade amerikanska röda muggar tillsammans med mina bästa vänner. Det dansades till världens bästa låtar och jag var lycklig rakt igenom. Då jag inte trodde att kvällen kunde bli bättre, får jag ett svar. Inte från vem som helst utan ifrån min kärlek.

Han åker till mig klockan fem på morgonen, bara för att få sova vid min sida. Jag var precis på gränsen att vara lite för full, han smeker mig i håret och jag lekte med mina fingrar på hans bruna rygg. Han rös till då och då, när jag träffade någon punkt där han är kittlig. Men han bad mig inte att sluta. Vi låg med läpparna en centimeter ifrån varandra, för att vi älskar spänningen som finns innan den efterlängtade kyssen kommer. Tillslut kunde jag inte hålla mig. Våra läppar möttes och jag log så stort att kyssarna blev till skratt istället.

Utmattad efter att ha hållit om honom i timmar somnar jag och när jag vaknade på morgonen så håller han min hand. Det är sånt här som gör dom svåra tiderna lättare att gå igenom. Det är sånt här jag kan le för i veckor.