Livet känns hårt och jag antar att man måste ta sig igenom sånt här. Imorgon ska vi träffas hela familjen hemma hos farmor. Jag lär gråta i mängder, men jag gör det hellre med mina närmaste än ensam i ett instängd rum. Mina vänner får mig att le lite, även fast det känns som om jag ska gå sönder inombords. Det är en känsla av sorg och tomhet blandat med lättnaden av att jag har de finaste människorna runt om mig.

Såhär såg det iallafall ut på St: Patriksday, en glad dag som följdes utav en hemsk dag.