Vi står vid ett bord, fortfarande smått i extas och pratar om spelningen. Det kommer fram en kille och hälsar. Rätt söt, men berättelsen om hans liv är inget som väcker mitt intresse. Försöker låtsas lyssna,
tar en klunk rom&cola och kan inte låta bli att känna att någon tittar på mig. Men jag ser ingen. Tills människorna framför mig flyttar sig och jag möter hans blick bakom baren. Då får jag det finaste leendet jag sett på länge och kan inte låta bli att le tillbaka, tills jag börjar skratta åt att killen brevid mig fortfarande pratar om sig själv. Utan att ha märkt mitt ointresse över huvudtaget. Det slutade iallafall
med att jag dissade killen, flirtade lite i baren, fick en hälfen rom & hälften cola, dansade och åkte hem.

När jag vaknade i söndags så har jag fått ett sms ifrån bartendern "Du är fin"
och det behöver faktiskt inte vara så mycket mer komplicerat än så.