Det kryper under huden på mig, kreativiteten kommer inte ut. Den är inlåst bakom lås och ångest. Texter har alltid varit mitt sätt att bearbeta saker, men nu sitter dom bara fast i fingertopparna på mig. Jag behöver åka iväg från allt typ, bara för några dagar. Men jag vet inte vart.

I lördags släcktes mitt sista kort av närhet, han hookade med min bästa väns lillesyster. Framför mina ögon. Och nu är jag ensam, även fast jag vet att han är ett svin så känner jag mig lite tom. Vid fyra tiden lämnade jag min egen fest, lite tårögd och gick hela vägen hem. Förbi kyrkogården, log lite när jag såg alla tända ljus och grät lite mer. Jag hade ju haft en riktigt fin kväll men känslorna var lite all over the place.

Idag känner jag bara att jag måste ta tag i saker. Kapa banden med svinet, älska mina vänner för dom är det finaste jag har, städa mitt rum, söka jobb, promenera och fotografera. Det är bara jag själv som kan göra det som behövs och vi får hoppas det går bra.