Det var längesen dramat var och knackade på min dörr. Nej, förra helgen var det väl. Men problemet är nog att man slutar reagera tillslut, när en kille ringer och tigger om förlåt och man får höra att en vän nästan hoppade in i en taxi med honom efter att jag gick därifrån gråtandes. Det är rätt hemskt att jag inte känner så mycket för det här, inga tårar för svin som han eller orken att fråga vad fan hon tänkte med när hon var påväg in i taxin. Antar bara att det är jag som har vuxit och förstått att folk som dom inte är värda att slösa tid på.