Biffy Clyro var först ut och Simon Neil (sångaren) stod utan tröja och i flottigt hår precis som jag kom ihåg han. Såg nämligen dom i Brighton för något år sedan och det var ju en helt annan stämmning om man ska jämföra med idag. Men det är nog vårat fel, svennepubliken och deras handklappningar. Nu tänker ni säkert men du är ju en av dom där svennarna och ja det är jag väl men spelningen i brighton var fortfarande dubbelt så bra drag på än den idag. Där stod folk på sina sittplatser, slängde öl överallt, hade moshpit och hoppade upp på scenen. Men så var det inte idag, men Biffy är jävligt bra på scenen, har olika sorters låtar osv. men vi drog nog ner dom lite i förväntan inför David Grohl tror jag. Biffy är ett band som inte borde vara ett förband helt enkelt.

Band of horses: lalalalalalala (5 likadana låtar) no one's gonna love you lalallalalallala (5 till tröga låtar) the funeral. Slut. Jag hade höga förväntnignar på dom eftersom jag gillar några låtar men inte har hört mer, men nu kan jag säga att jag inte är nyfiken längre. Jag kommer fortsätta lyssna på dom två stycken jag gillar, dock endast dom.

Sen var det äntligen dags för Foo fighters att komma ut på scen och göra sin grej som dom alltid gör. David Grohl kan typ inte göra ett dåligt uppträdande, han sprang, han skrek, han sjöng, han jammar med Taylor Hawkins (trummisen) som för övrigt är en av dom bästa i världen enligt mig. Men Grohl, vilken underbar människa alltså. Han dansade till&med lite till låten catwalk, den där otroligt fula låten från typ 80 talet. Så i två timmar satt jag på ett staket för att se scenen bäst och bara njöt, skrattade & sjöng med i alla underbara låtar. Bäst var absolut White limo som nykomling och sen såklart alla klassiker men dom visste man ju skulle vara jättefina som vanligt.


ph: rockfoto