Jag sippar på ett trasigt hjärta i ett såkallat vinglas som egentligen är ett plastglas. Han tittar på mig och skrattar lite extra när jag säger något som är typsikt mig. Tex. att mitt dj namn i england borde vara moses för att väcka uppmärksamhet mot religösa människor fast jag egentligen menar älgar på engelska (nej jag ska inte bli dj btw).  Men nu till saken att i magen borde fjärilarna i vanliga fall flyga fort som fan, men det gör dom inte. Min hjärna frågar sin käraste ovän hjärtat om något är fel och hjärtat skakar på huvudet. Inget är fel, utan det är bara inte rätt.

I våras var det rätt ju, när jag knäppte hans skjortärmar och somnade till hans sms tidigt på söndagsmorgonen. Medans nu när jag har chansen och är helt fri, ja då känns det ingenting alls. Fyfan för att det ska kännas rätt.


PS. jag åker till england om två och halv vecka. jag är så lycklig över det.