Jag drack öl och skrattade med en vän i baren. Någon puttar till mig i ryggen och jag vänder mig om. Där stod en kille som jag alltid har haft ett halvöppet öga för. Vi hade inte träffats på jättelänge och han blev mitt umgänge för kvällen. Mina vänner flöt omkring i den överfyllda lokalen, medans jag stod och skrattade med honom. Det var så länge sedan jag skrattade på riktigt och faktist ens flirtade med någon ny.

Våra vänner ropade och visslande när de såg oss lämna klubben tillsammans. Vi brydde oss inte, utan gick skrattandes nerför backen brevid varandra. Jag kände mig som femton igen när vi småknuffade på varandra och när han tog min hand när ett annat gäng killar gick förbi. Vi gick till fel tunnelbana för att få prata lite mer och när hans tåg kom så gav han mig en puss. Jag log för mig själv när hans ansikte suddades ut för tunnelbanan åkte iväg. Jag hade haft en av de finaste kvällarna på länge, tack vare honom.

Tidigare samma kväll hade jag sagt till mina vänner att jag skulle vara den gamla elin för en natt. Och det var jag och det fortsätter jag att vara nu. Det är dags att sluta älska för gamla tiders skull. Det är dags att börja le för nya tiders skull istället.