Det ligger ett par svarta spetstrosor och en vit skjorta på det mörkbruna golvet. Det flyger skrattande måsar utanför fönstret, skrattar dem åt oss? Vi som ligger under täcket som är egentligen är förlitet för två. Vi två. Man ser kanske ett naket ben eller kanske en arm. Men du har din ena arm runt mig, som du alltid har. Som jag alltid mår bra av.

Din mamma tittar på tv4 morgon ute i vardagsrummet och det luktar kaffe. Lite bränt kaffe, blandat med lukten av oss. Oss två. Din pappa bläddrar i dagens nyheter i köket, det hör man för det prasslar till lite då och då. Vi tittar på varandra och undrar hur det skulle vara att vakna upp såhär varenda morgon. Skulle det någonsin funka. Skulle allting vara såpass fint som den här morgonen. Eller är det bara en lockande morgon som vill locka oss in i sorgen igen?