Jag ska berätta en historia om när hon träffade han. Och ni kanske tycker det låter konstigt och naivt. Men man vet när allting är rätt, det gör man och det var verkligen han. 

Hon var i sin stad, där hennes hjärta egentligen är fött. Staden där folket lever i sina wayfares på stranden, där cidern smakar öl och inte saft, där skorna som ser ut att kosta tusenlappar men egentligen kostar hundratjugo kronor. I den staden var hon och det syntes på henne. Speciellt på hennes utstrålning, för den var otrolig den här kvällen.

Utanför klubben i rökrutan står hon med en vän, de skålar och pratar på svenska om folket som är runt omkring dom. Det kommer ut ett gäng killar, kanske fem-sju stycken och ställer sig brevid. Hennes blick dras till killen i brunt hår och vit skjorta. Han är mycket kortare än dom andra killarna, men fortfarade längre än henne. Han sneglar lite tillbaka och tittar lite förundrade på henne när hon pratar på sitt underliga språk.
Hon ler. Han ler.

Fem minuter senare står hon och han i en vild diskution om musik. Han berättar om Florence and the machine som han såg förra veckan i london. Hon berättar om att hon såg Biffy Clyro igår och ska se Dizzee Rascal imorgon. De båda bara slänger ut sig band efter band. Alla band har dom gemensamt. Han håller på att utbilda sig till musikjournalist i Porthmouth.
Hon försöker bli konsertfotograf i stockholm.

Efter att ha druckit några cider ska dom alla gå vidare. Hon och hennes svenska kompis. Han och hans fem vänner. Han ska ta med henne ner till ett ställe på stranden, som heter Digital. En av de största klubbarna i hela staden. Hon är inte arton än, utan har ett falsk pass med sig. Han är tjugotvå och håller henne i handen i kön. Han säger att det är lättare att få in henne då. Vakten missade henne den kvällen och hon slank in i röken på dansgolvet utan problem. Det var det största dansgolvet hon någonsin hade sett och det vackraste av allt det var basen till musiken. Han berättar att det kallas drum and bass i det här landet och hon fallar handlöst ut i rytmen tillsammans med honom.

Han bjuder henne på smirnoff och de dansar på scenen tillsammans. Djn den kvällen var från Sverige, style of eye hette han som skapade musikorgasm över dansgolvet. Men tinitus dagen efter. Men då var det fortfarande underbart. Hon och han dansar närmare. Hennes händer runt hans nacke, smirnoff flaskan ställs undan och mitt upp i all dans då möts dom. Hans läppar och hennes läppar. Det blir en blandning av rom, cola och smirnoff, som en barnförbjuden oboyreklam. Ni vet när dom blandar. Det var så det var. Hur underbart som helst iallafall.

Dansen fortsätter och kyssarna likaså. Han säger hela tiden till henne att hon är den vackraste han sett och hon såg att han var ärlig. För när han tittade på henne, var det som att allting i bakgrunden försvann. Blev en stor enda massa av färger. Han frågar om hennes facebook, eftersom hon skulle åka imorgon och han skulle åka tillbaka till sin stad. Han får den. Elin Strömberg skriver hon i hans mobil innan taxin hämtar henne utanför klubben. Hon och han ger varandra en sista kyss, några applåderar och chaffören han är arg. Men det spelade ingen roll. För ingen av dom visste var att det var hon och hans sista kyss.

För han hörde inte av sig. Hon undrade varför och sedan kom hon på: det finns inge ö i alfabetet på engelska. Han skulle aldrig kunna hitta min facebook. Och hon visste bara hans förnamn och stad. Ingen kunde känna sig så dum som hon gjorde när hon kom på det. Hon skulle aldrig få träffa Rich från Porthmouth igen. Men hon fick känna kärlek en natt i hennes stad iallafall och det var det nästan värt.