Han andas på min hals.
Luften i rummet är kvav. Det luktar en blandning av vanilj, svett och hans parfym. Den där som bara han luktar. Duvorna sitter som vanligt i  trädet utanför hans  fönster, de kurrar. Jag räknar leverfläckar på hans solbruna mage. Somnar om någongång mellan tio och tjugo fläckar.

Nästa gång jag vaknar ligger han fortfarande brevid mig. Jättenära, våra läppar bara någon centimeter ifrån varandra. Han luktar snus, men sånt där gott snus som luktar te. Båda har frasiga läppar efter nattens alla kyssar, men på något sätt är det fint. Kyssfrasiga läppar. Sen fuktar han sina frasiga läppar, som jag älskar när han gör. För då vet jag att han kommer kyssa mig. Det är som en förvarning på att jag ska få smaka på fjärilar i magen igen. Det jag vill säga är att jag saknar hans läppar.