Jag går på gatorna, dricker kaffe och väntar på våren.
Igår gick jag ut i min blommigaste klänning och min tunnaste skinnjacka bara för att vädert kanske dyker synd om  oss svenskar som fryser och ger dom lite vår. Man kan liksom alltid hoppas.

Livet känns konstigt, mina fyra bästa vänner och jaghar blivit slagna i ansiktet av det värsta som skulle kunna hända oss. Något som vi tidigare tänkt på och sagt "vi skulle nog aldrig klara av nått sånt där". Men det verkar som vi kommer göra det. Att äkta vänskap bankar skiten ur sex, killar och skitsnack. Det känns bra.

Annars är jag bara glad över skatteåterbäringen. Pengar gör en glad.
Nu ska jag fortsätta jobba mig igenom min  to-do list. (Den är hemsk)