Ibland när jag ska sova minns jag för bra.
Minnen som får mig att skrika i kudden.
Den där gången hon rakade av allt sitt hår.
Morgonen därpå stod den lilla pallen i en ring av blont hår.
Det var äckligt. Jag grät.

Den där gången hon slog huvudet i elementet.
Det blev ett jack. Det rann blod nerför hennes ansikte.
Morgonen därpå tittade hon sådär ynkligt på mig.
Det var äckligt jag grät.

Morgonen därpå var alltid värst. Det låg en tung luft av skam, alkohol och cigarettlukt i lägenheten. Det var äckligt. Jag grät.

Det är tur att vissa personer kan förändras iallafall.