Klockan är fem på morgonen i sundbyberg.
Regnet öser ner och nittionio procent av ballkonggolvet består av vattenpölar. Vi sitter på en varsin stol, med en varsin cigarett och tittar ut över sundbyberg. En sönderkysst tjej som precis har tagit studenten och en sönderkysst kille som bara är en sönderkysst kille som den sönderkyssta tjejen har gett sitt hjärta till.

Varför vi satt ute i ösregnet och blev jätteblöta vet jag faktist inte, det är bara sånna som vi är. Konstiga, lika konstiga som vår kärlek. Men det var fint.