Kommer ni ihåg natten i augusti då jag låg utmattad på en toalett i sundbyberg? Mobilen i ena handen och ett krossat hjärta i den andra. Den natten lovade jag mig själv att jag aldrig skulle låta honom kyssa mig igen. Och det löftet höll jag i fyra månader, tills den natten då han kröp ner under mitt hjärtmönstrade ikea täcke igen.

Men det var på andra vilkor den här gången, det var han som gav sitt hjärta och jag som gömde mitt. Han fick kämpa ihjäl sig, inte bara genom kyssar och fina ord. Utan han fick stå ut med min fula sida, den elaka sidan och dom ögonen som tittade på honom som ett tidsfördriv. Men han gav inte upp, utan han fortsatte och nu är jag påväg att bli som bambi på hal is. Isen är han och bambi är mitt hjärta, som snart kommer ramla och falla för honom igen.

Jag vet att den här gången kommer jag falla djupt och om något går fel kommer det lämna stora sår. Men vad gör man inte för tron på kärleken.