Efter alltförmånga kyssar och händer överallt så ligger jag på ditt bröst igen. Precis som vanligt och lyssnar på hjärtat. Ja, du lever fortfarande. Ja, ditt hjärta slår fortare om jag drar lätt med naglarna över din solbruna mage. Ja, jag har saknat det här även fast det bara var två veckor sedan jag låg där.

Jag tänker på om jag ska fråga dig. Vad vill du med mig nu. Ska vi försöka. Eller ska vi bara se hur det går. Precis när jag ska fråga så hör jag ditt första tunga andetag. Du har somnat och jag lyssnar hellre på ditt hjärta medans du sover än att få en dåligt svar. Det är så svårt när allting verkar så fint.