Flera nätter i rad har jag bara legat och lyssnat på klockan. Den blir tre, den bli fyra och någon gång runt fem somnar jag. Varför vet jag inte, för jag har inte särskilt mycket och tänka på. Jag är inte ens särskillt deppig längre heller. I vanliga fall bruka jag ge en kvart åt att tänka på något fint minne, kärleksvänliga tankar att börja min skönhetssömn med. Men senaste nätterna har jag vara kunnat tänka på hemska saker. Försökte tilloch med dricka varm mjölk igår natt, men började gråta för det var så äckligt.

Här är ett foto på några fina kor i brighton iallafall. Tolv dagar kvar.