Det finns två sorters sömnlösa nätter.

Den första sorten är den vi inte tycker om, den då man grubblar och spelar upp scen på scen i sitt huvud. Som egentligen inte vill tänka alls. Men man fortsätter grubbla, tillslut gråter man en skvätt och somnar av utmattning.

Den andra är den sorten jag behöver just nu. De nätterna som man kysser sig sömnlös och när man väl somnar. Då har man en varm famn som håller om en. Det är min stora önskning inför helgens kommande dagar iallafall.




Ph. jag