Julafton på södermalm.
Släkten samlad framför thåströms nya live cd.
De pratas minnen, förhoppningar och framtidsplaner.

Min faster frågar min farfar om det känns tomt att fira jul när hans syster precis gått bort. Min farfar, en penisonerad, iskall polis  svarar att han har sätt så mycket död i sitt yrke att han tog det naturligt. Det blir tyst, alla undrar hur han kan hålla det inne. Att sitta oberörd när man pratar om hans syster, hans syster som dött för inte länge sedan.

Några minuter senare frågar min faster igen, fast denna gång om våran hund som dog. Då fick min farfar tårar i ögonen, för första gången på jag vet inte hur länge. Min farfar som alltid ska vara iskall, han satt i den röda fotöljen tårögd. Det var så sorligt att det blev fint.