Förbandet spelade på scen.
I det blåa ljuset längst fram stod jag med en stor rosett i håret.
Det luktade rök, svett och musik. Han som sjöng i bandet pekar på mig och sjunger sedan refrängen om olycklig kärlek. Jag ler mot honom och höjer glaset. Han ler tillbaks under resten av spelningen. Jag kände basen i hela kroppen, det var sånt här som fick mig att glömma allting hemma där borta. Visst kanske det bara var för en halv timme, men det var skönt.


Ph jag