Bussen jag precis suttit på försvinner iväg bakom husen. Tänder en cigg och låter ögonen leta efter honom på hans gator. Det tog några sekunder innan jag såg honom, luvan på skinnjackan som jag tycker så hemskt mycket om täckte en del av hans ansikte. Det var inte förens jag var en meter ifrån honom då jag såg hans ögon. En kram. En natt. En kyss.

Som ledde  till hur många kyssar som helst. När kyssarna tog slut låg jag på hans bröst, han lät handen vila på mitt lår och jag försökte att inte somna. Men ögonlocken slöt sig hela tiden och under de få sekunderna jag lyckades hålla dom uppe såg jag hur han tittade på mig. Precis innan jag somnar hör jag hur han säger att han har saknat det här och jag kan inte göra något annat än att hålla med. För varenda sekund som jag spenderar på hans bröst och jag får höra hans hjärta. Då övertygar han mig mer än någonsin. Det skulle vara fint om jag kunde beskriva det ljudet och dom slagen. Men det går inte. Jag vet inte om det kallas kärlek eller dumhet. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte.