Jag har aldrig tänkt på att han har ett hjärta. Det är bara något som dunkar i hans bröst som jag tycker om att lyssna på. Jag har aldrig tänkt på att jag sårade honom sist jag låg i hans famn. Min telefon den ringde, den smsade. Jag svarade och sa att jag var hos en kompis. Han tittade bort, jag skrattade och la på. Sen la jag mitt tillrätta i hans armar och pussade på honom. Vad mina läppar måste smakat äckligt. Dem måste smakat svek. Ändå lät han mig. Precis som jag har låtit honom så många gånger, för svekkyssar är bättre än inga alls. Iallafall när man har ett hjärta som hans, eller som mitt eget. Det känns nästan bättre när det är mitt hjärta som gör ont.