Under ytan
Jag sitter ihopkrypen i den stora data stolen på kontoret. Himlen utanför är gulrosa och jag ler lite för mig själv. Igår stannade jag hemma ifrån skolan för att tänka, dricka te och tänka på mina problem. Jag pratade, berättade för två av mina närmaste precis hur det står till hemma hos mig. Under ytan av plattskärmar, kassaskåp och städerskor. De har alltid vetat att det har varit något allvarligt hemma hos mig, men aldrig vad. För jag har så svårt att öppna upp mig, alla ord fastnar i halsen precis som om det vore ett spindelnät. Det är därför jag har den här bloggen, för jag skriver av mig då jag inte klarar av att prata.
Tänk vilka fördomar människor kan ha om personer med mycket pengar. De tror att de har ett så perfekt liv. Men oavsett man har lite eller mycket pengar är man ju en människa precis som alla andra. Med olika drömmar, planer, rädslor, problem och virriga tankar. Kom att tänka på det nu när jag läste ditt inlägg. Att folk tror att mycket prylar, gott om pengar och städhjälp = LYCKA PER AUTOMATIK. (Samtidigt som jag stör mig på de människor som måste utmåla alla med gott om pengar till olycksfåglar och fattiga till så mycket lyckligare människor.)
Hur som helst- skönt att du kunnat öppna dig för dina vänner och skönt att skriva av sig i bloggen. Det är så befriande när man kan det.
