Musiken hördes högt och skratten likaså. Jag står i vardagsrummet när jag hör hur folk tystnar, för att sedan börja viska. Viska om vilka som var i sovrummet och alla tittar på mig för att se min reaktion. Det är svårt att hålla minen och hålla in tårarna när tjugo personer försöker se igenom en.

Jag sätter mig på ballkongen, det är kallt. Särket minusgrader. Min bästa kompis ser mig genom fönstret, hon ser igenom mig på en gång. Hon gick in i sovrummet och fick dom att sluta. Det spelade inte så stor roll att dom la av, men det spelar roll att se hur ens bästa kompis ställer upp för en.

Tio minuter senare var jag påväg hem, tårarna rann och jag visste att alla visste varför jag gick. Han kunde inte ens kolla på mig när jag gick ut genom ytterdörren. Han skämdes. Kärlek gör bara ont.