Jag står på en känd indiepubs dansgolv tillsammans med en brunhårig kille. Han har piercing i läppen, ruffsigt hår och dansar till Joy Division. Love will tear us apart again, sjunger vi om och om igen samtidigt som vi håller varandra i händerna. Jag hade glömt allt där hemma, alla brustna hjärtan och tårar. För elva dagar har jag varit fri, varit i himlen och varit lyckligare än jag varit på länge. Mina vänner undrar hur jag kan vara så fast vid ett land fullt av regn och vänstertrafik. Men om jag säger såhär: luften jag andas i Sverige känns tung och i England andas jag utan problem.