Igår låg min gamla kärlek brevid mig i sängen när jag skulle somna.
Han höll om mig med vänsterarmen och jag låg med huvudet på hans bröst. Mest bara för att det var skönt att känna sig oensam igen.

- Ditt hjärta slår jättefort, vetdu det?
- Ja, gör inte ditt de eller?
- Näe, jag har har inget hjärta längre.

Sedan blev det tyst. Men han drog mig närmare intill honom, jättenära och då slog det mig att jag inte hade några känslor för honom. Men däremot har jag känslor för kärleken. För jag låg på hans bröst för min egen skull, förut skulle jag legat där för hans.

Jag tror jag kan gå vidare på riktigt nu.