Lady Gaga sjunger om bad romance, mina vänner säger att jag är dum i huvudet och jag sitter med dåligt kärlekssamvete. Det känns inte rätt att inte kunna berätta för mina vänner hur jag känner eftersom jag vet att de kommer dömma mig, de kommer tänka vafan håller hon på med och tro med det tänker jag också. Vem vill bli sårad ännu en gång liksom?

Men när jag tänker på alla fina minnen jag har med honom, då känns det som om de där nätterna jag grät mig till sömns med ett ont hjärta var värt det. Att en natts tårar skulle vara en självklarhet om jag fick somna i hans armar en gång till. Och ja det låter sjukt, men nu är jag ärlig. Riktigt ärlig. Det är som en cigarett, man blir lugn igen och sedan kommer döden. Nej men ni vet vad jag menar. Diagnos kärlekscancer.