Han kommer alltid ha en bit av mitt hjärta i sin hand. Vi var 15, för unga och lite smått dumma. Minns ni första gången ni gav ert hjärta till någon på riktigt? Då solen lös i ens ögon fast det var grått och regnigt ute. Jag minns. Vi slutade prata i ett halvår efter att vi krossat varandra. Det var bådas fel och båda grät.

Första gången vi träffades efter det åkte jag till din bästa kompis på fest. Det hade gått nästan ett år sen vi hade setts, förutom den där gången i kungsträdgården då jag gömde mig för hjärtat slog för hårt. Jag och min bästa vän öppnade vårat vin, slog oss ner vid dina vänner och där kom du. Ställde dig bakom mig, drog fingrarna genom mitt hår och pussade mig sedan i pannan. Du visade stolt upp mig inför dina vänner och jag kände mig så trygg. För du gör mig alltid trygg. Oavsätt.

Jag somnade i din famn den natten, du höll i mig så hårt. Som om du trodde det skulle vara den sista natten. Sen dess har vi aldrig sovit med varandra. Vi har träffats och gjort det vi gjort. Men aldrig sovit med varandra. För vi vet att den natten då du höll mig så hårt, var den sista natten vi delade samma känslor. Eller iallafall hitills.