Jag kom hem klockan halv 6 idag, fötterna gjorde ont och det fanns verkligen ingen ork kvar i min kropp. Ingen alls. Pappa ropar att det är mat. I köket får jag syn på rosa kasslerbitar i stekpannan och utger en stor suck. Kassler.
- Duger den här maten inte eller?
- Jag gillar inte kassler, men äter väl ändå.
- ******** ***** ***** ***, otacksamma dumunge!!!!!
- **** **** ****** jag äter på mitt rum.

Om denna konversationen var ett glas med vatten skulle det vara överfullt. När man inte har någon ork orkar man inte vara trevlig. Man orkar inte ljuga och säga gud vad god mat istället för att säga sanningen. Så jag åt min kassler som blandades med tårar.
Tårar som rann pågrund av att jag inte har någon ork.