Ni kommer aldrig få reda på någon ytlig fakta om mig.
Jag är en anonym tjej som beskriver alla känslor.

Jag har alltid varit en person som soppar känslorna under mattan.
När jag var liten och barbiedockans huvud lossnade, gömde jag den under madrassen och fortsatte leka som ingeting hade hänt. Sedan när kvällen kom och jag låg som en blåögd ängel i sängen bland gosedjur och kuddar. Då grät jag.

När jag är ensam tittar jag mig ofta i spegeln. Inte på ett tonårsaktigt "fan va ful jag är sätt" utan jag stirrar mig själv i ögonen. Jag står så nära spegeln att andetagen immar till den blanka ytan. Stirrar in i mina egna blåa ögon, drunknar när jag letar efter mitt födelsemärke i vänstra ögat. Drunkar i mina ögon som borde vara tårfyllda.

Men jag soppar tårarna under mattan.