Tequilashots, margaritas och ett antal för många vinglas senare.
Jag hittade egentligen inte hem, men jag orkade inte bry mig.
Fötterna började bara gå åt höger, gick rakt över korsningen och ut på bilvägen. Bilarna lyste upp mitt festförstörda ansikte och hår. Klackarna var trasiga och jag likaså. Tårarna brände innanför ögonlocken som blockerade vägen för dom att rinna ner för mina kinder.
Jag var så besviken, så ledsen och så grymt förstörd.  

Är det såhär att vara 17 år och normal?