Vi satt i ett rökit kök en lördagkväll.
En 19 årig kille visar hur han har skurit in en symbol på bröstet.
Han tar en kniv ifrån stället och frågar sedan vill du också ha en?

Blod. Sår. Ärr. Det finns inget värre. Jag greps av panik, sprang in på toaletten och föll ihop på golvet. Kände hur min handled domande av, som den alltid gör när bli påmind. Påmind av den gången min bästa vän ringde och berättade hur hon hade skurit sig i handleden för att bedöva smärtan. Då greps jag av panik för första gången, jag skrek allt jag kunde ner i min kudde, jag grät tills jag knappt kunde andas och sparkade med fötterna i väggen. Det tog särket en timme för min pappa att lugna ner mig. Det gör ont att minnas hur jag inte kunde vara där för henne.