Jag sitter i skräddarställning och gråter.
Tårarna rinner ner ifrån kinderna, vissa fortsätter nerför halsen andra droppar ner på benen. Varför jag gråter vet jag inte. Kanske är oron inför kommande lördagen då jag ska stirra han som förstört min familj i ögonen. Kanske för att mitt hjärta är påväg att läkas, vilket betyder att han försvinner ur mitt liv. Det är mycket just nu och det är tufft.