It just hit me we can't go back

Nästa vecka är det ett år sedan jag fick känslor för honom.
Jag ska berätta våran historia, för den är faktist våran.

Det var skolavslutning i luften, alla var fulla, glada och man såg hoppet om en fin sommar i ögonen på alla. Du satt brevid min bästa killkompis och vi började prata. Vi drack, skrattade och jag lutade huvudet mot din axel för att känna doften av dig lite bättre. Efter någon timme kom polisen. Alla sprang åt olika håll, du tog min väska och jag sprang efter. Vi kastade oss ner i vassen samtidigt som vi skrattade så högt att polisen kunde vetat att vi var där på nolltid.
Fast det gjorde dom inte.

Jag hamnade över dig, hade händerna innanför din tröja och lät fingertopparna beundra musklerna på din mage. Ge mig en puss sa jag.
Det gjorde du. Ge mig en till. Det gjorde du också. Sedan var vi för upptagna av varandra för att ens tänka tanken på att gå tillbaka.

Efter någon timme när det blev för kallt bestämde vi oss för att gå. Du höll om mig hela vägen uppför backen. Vi stannade och kysstes på en bänk då och då. Polisbilen åkte förbi en gång och de bara log. De tittade på oss som om vi var den mest romantiska filmen de sett på länge. Vi var romatik. Vi var kärlek. Och framför allt var vi lyckliga den kvällen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0