Jag sitter i soffan och tittar på han som står vid baren.
Det är han som jag inte vet något bra om. Han som har gett min familj blåmärken och ångest. Både psykiskt och fysiskt. Han har varit nykter nu sedan november, eller det är vad som sägs iallafall.

Jag sitter i soffan och tittar på han som står vid baren.
Han skulle ha funnits där för mig genom hela min uppväxt, han ska ha varit en av mina närmsta släktningar. Men jag ser på honom som en främling. Jag ser hans blick när han ser alla flaskor i baren. Hans gamla förtärda ansikte får ett annat uttryck och ögonen lyser som han sett gud.

Jag sitter i soffan och blir äcklad. Ställer min drink på bordet och går.