För två månader sedan såg jag allting i färgen grått.
Hjärtat kändes inte längre helt och jag kunde gråta för att maten var för varm, cigaretterna var slut eller för fel låt spelades på radion. Allt det här var inte konstigt eftersom det som kallas liv var inget liv. Det var en pina, det var hemskt att gå upp på morgonen och att försöka sova på nätterna. Fina människor i mitt liv flög till himlen, jag fick mitt hjärta söndertrampat och vänner svek.

Mina vänner sa då: du kan inte fortsätta såhär, du måste försöka le igen.

Men glädje kommer inte fram av tvång för att må bättre. Man måste börja läka, för när hjärtat läker. Då kommer leendet av sig själv. Kom ihåg det alla ni som har ont i hjärtat, att det blir bättre om ni låter er själva läka. För idag ser jag allting i färg igen. Jag mår bra när jag går upp på morgonen och när jag går och lägger mig.